Hund åt headset - igen

Hund åt ju upp mattes headset. Vilket var rätt onödigt. Men matte köpte ett nytt. Jättebra, jättefint, vitt och matte var jättenöjd. I en vecka. Sen åt hund upp det nya headsetet.

Eftersom han förra gången mest åt upp gummipluppen (vilket inte demolerade headsetet helt egentligen) så tog han i lite mer den här gången och åt inte bara upp gummipluppen, utan bet även lös själva högtalaren. Medelst skruvmejsel (!) och tändare (!!) har husse dock lyckats peta ihop det tillräckligt för att vi skulle kunna kränga på en annan modifierad gummiplupp och då går det att använda hjälpligt tills nytt kan inköpas.

Själv är jag väl av åsikten att jag inte kan leva utan ett headset, men att jag inte kan köpa mer än ett i månaden. Budget och sånt liksom.

När jag såg dådet blev jag faktiskt arg på hund. Inte fullt så mycket för att det var mitt headset. Inte heller fullt så mycket för att jag hunnit äga det i en vecka. Men det är liksom droppen. Hundjäkeln är ju värre än en trädgårdsflismaskin på speed.

This is why I can't have nice things!

DemolitionDog got demolished

Hej hej uppskuren trampdyna. Självklart på en fredag. Kanske 1-1,5mm djupt så vi behöver nog inte tuta iväg till veterinären. Om inte räv gnager sönder alternativt hoppettistudsar upp det till 1-1,5cm djupt förstås.

Man ska ju inte ropa hej förrän man har ett bäcken.

God Jul!

Från oss alla (matte, husse, iller, räv och hans egon) 

till er alla, en riktigt god jul!

Det blev dock många bilder, och vi kan ju inte vara sämre än att vi visar upp ett urval av dem.

  

Lite söta kan vi vara, ibland i alla fall

Ibland, eller ganska ofta egentligen, är vi inte såvärst jättesöta

..och där vissnade räv och vi gav upp

Inte utan min gardin

Räv är inte bara snygg, han passar även i lila. Lila är ju lite av en favoritfärg hos matten. Och tur är väl att de två matchar, räv och lila, med tanke på att under/bakom gardinen är det bästa stället att spendera sin kväll om han får säga sitt.

Trött räv i gardin. Yep, that's how we do it.

Hundhalsband och produktfotografering

Matten ägnar sig ju åt en del kreativa saker emellanåt. Bland annat råkade räv behöva ett nytt halsband (man kan inte bara ha ett förstår ni) så då pysslade matten ihop ett.

När man pysslar och emellanåt även säljer lite saker så bör man ju produktfotografera. Problemet är bara det att jag har en långhårig hund. Halsband + pälskrage = dålig ide, om du inte vill visa upp pälskragen och köra "gissa om hunden har halsband på sig eller inte".

Problem är dock till för att lösas! I give you, hund i halsband, den synliga versionen.

Självklart i rött, räv har ju lite av ett rött tema...

Om någon nu skulle råka vara intresserad, så har matten en egen sida på the interwebs för kreativiteten, Aviendha.se Vi finns även på facebook (finns man inte där finns man ju inte som bekant), även där under namnet Aviendha.se.

Kan..inte......kissa..!

Keir är hanhund. Han har ju till och med kommit på det själv för ett tag sedan. Med råge.

Shetland sheepdog beskrivs som en vänlig ras med relativt liten könsprägel och de ska ha lätt att umgås med andra hundar. Självklart gäller detta rasen i allmänhet, inte mitt exemplar i synnerhet.

Jag har alltså en sheltiehane som beter sig mer som en amstaff. Och när vi går ut genom dörren så skulle jag likaväl kunna hänga en påse morötter i kopplet för han skulle inte märka skillnad eftersom han är så upptagen med att sniffa. Förutom att göra utfall mot andra hundar då förstås.

Fram till snön föll så urinmarkerade han också som en idiot. Ibland så tätt som var femte meter, true story. Som sagt - hanhund.

Men. Snön kom. Och med det en viss oförmåga att kissa. Sniffandet och utfallen är kvar, så han har inte slutat vara ett hormonellt litet satskap. Men urinmarkeringarna har försvunnit. Kissandet över huvud taget.

Det hela resulterar i att vi är ute och går. Och går. Och går. Mer än en kväll har jag gett upp och konstaterat att hund får skylla sig själv om han är jättenödig när han vaknar på morgonen 16 timmar efter sista kissning. Har alltid sagt att blåsan på den här hunden är större än han själv.

När han väl ska till att kissa så är det med största möjliga tystnad från min sida. Inte röra en fena. Han kan komma av sig och då är det kört. Så man står där som en idiot medan han börjar med att vanka av och an på en sträcka som är ca 2 meter. Sträckan snävas av allt eftersom och på slutet snurrar han bara innan han ÄNTLIGEN kissar. Sist räknade jag. 15 vändor fram och tillbaka och 6 eller 8 snurrar, beroende på hur man räknar, innan han kunde kissa. Det är ju som en kassaskåpskombination som ska lösas för att få till det. 3 höger, 2 vänster, 5 vänster, 6 höger...

Man kan ju bli knäckt för mindre. I vart fall när man för någon vecka sedan, pre snö, bara behövde korsa vägen för att han skulle kissa. Måtte han inse att snön är här för att stanna branog länge.

Stormvarning - den retroaktiva versionen

Det har ju stormat en del på slutet. Det har varit Hilde, Sven och Ivar, nästan dansbandsvarning. Vilket i sig är lika illa som en klass 3-varning. 

Förra helgen innebar det, förutom den traditionsenliga stormingrediensen vind, en del snö. Förjäkla mycket snö vill jag mena. Vid frukost låg det kanske två cm av det kalla vita på marken och hund var fladdermusexkrement-glad för det. 

Vid lunch hade det börjat falla någon enstaka snöflinga. Vid middagstid rådde snödjup boghöjd på hund. Hund var inte fullt lika fladdermusexkrement över det. 40 minuter senare stack bara rutan och backspeglarna ut från snödrivan som kommit att utgöra min bil. 

Då tyckte inte hund att det var rätt så jävligt.

Har ju alltid sagt att storleken på shelties är himla snodig. Den äter inte mycket. Den bajsar inte mycket. Den väger inte mycket. Den kan tas under armen vid behov. Det som däremot visade sig med all önskvärd tydlighet var att den låga markfrigången gör att 4-hjulsdriften kopplar ut i extrema snömängder. Han körde helt enkelt fast.

Promenaden började med att hund skulle gå ner för trappan, som var översnöad. Hund åkte kana på rumpan utför hela trappen i en sån fart att jag tappade kopplet och vid trappans slut stod en stöddig snödriva som helt sonika åt upp räv. 

Som tur var hade han sele och kopplet hängde fortfarande utanför så jag kunde bogsera ut honom. Bokstavligt talat. Sen skulle vi försöka ta oss från vår trapp ut till vägen, där det i vart fall fanns något bilspår man kunde gå i. Vilket var lättare sagt än gjort i nysnö som nådde mig upp på låren på sina ställen. Hund simmade bröstsim mer än han gick/hoppade fram. 

Frågan är om man ska skaffa snökedjor till honom, eller om man helt enkelt ska sätta honom på pulka nästa gång det kräksnöar innan snöröjarna hunnit skotta fram oss.

Är det inte det ena...

..så är det det artonde.

*snusk-alert*

Satte mig i soffan för första gången sen jag kom hem tre timmar tidigare. Hade irrat runt som en dekapiterad höna med disk, tvätt, plock och matlagning. Tar första tuggan när räv hoppar upp i soffan, och börjar hulka.

I halv panik hojtvrålar jag "GÅ NER!" men räv hoppar självklart inte ner och jag sitter självklart så långt bort att jag inte når honom för att fysiskt avlägsna räv med tillhörande, annalkande katastrof.

Med insikten att det är lönlöst men med en dåres hopp slänger jag mig likt en rugbyspelare. Självklart hinner jag inte fram i tid, och det enda jag åstadkommer är att sallad hamnade på golvet.

Så. Hund kräks på min soffa. Min svarta MANCHESTERsoffa! Good luck cleaning that. Sen galopperar han ut i hallen och spyr på min tvätthög. För självklart så kan man inte välja att spy på någon av de övriga 13 kvadratmetrarna i hallen som inte var täckta av kläder.

När jag ska plocka reda på kräka nummer två i ordningen så inser jag att den mest består av gräs. Långt gräs. Såpass mycket att jag undrar vars lunchrastaren hittade sådana betesmarker värdiga 30 nötkreatur i novembernorrland. Eller om räv utfodrades med en halv ensilagebal.

Så många frågor, så få svar, för mycket snusk.

Träna med en svarträv

En av de största plussidorna med en svarträv är träningsbiten. Enda anledningen till att han inte kokar kaffe är som sagt att jag inte lärt honom det. (om du inte är intresserad av hundträningsfördjupning, hoppa över kommande stycke) 

Det går skrämmande fort, och det generaliseras en hel del. Han är tyvärr inte jättelätt att shejpa då han väntar ut hjälper, vilket är helt mitt fel då jag helt enkelt är inkapabel till att inte ge hjälper. Vilket jag försökt köpa mig ur genom att ge mycket små hjälper, vilket inte spelar någon roll för min hund ser hjälper där knappt några finns. Så egentligen har jag målat in mig i ett hörn, där hund misstolkar mina signaler då och då. Eller egentligen så är det jag som pekar och flaxar fel i förhållande till vad jag vill, räv gör bara som jag säger. Det är väl det som är problemet, att han i en del avseenden gör exakt det jag ber om, även om jag inte själv fattar vad jag ber om. Men oftast går det rätt, bara jag hänger med, för allt ska ju gå i hundranittio också. Det säger swish så är godishögen slut, och det är bara att hoppas att jag timade något rätt över huvud taget för jag hann nämligen inte tänka en enda tanke under tiden.

För er som inte pratar hundträningsspråk: räv är rätt jävla awesome att träna med, han lär sig allt, skitfort.

Idag tränade vi för första gången på "runt" (runda matte) och "mellan" (ställ dig mellan mattes ben). Efter några förstärkningar (godisar) av positionen "mellan" så tyckte räv att det var tråkigt. Ingen action ju! Ett bra trick ska helst innehålla minst tre galloppsprång och ett hopp om han får säga sitt.

Vad gör räv då? Jo, han går iväg och erbjuder ett roligare trick. Så han slänger en leksak i en korg (ett annat trick vi tränat, "städa"). Och sen läger han sig ner på sidan och spelar död. Och om det är något räv är dålig på så är det att hålla en position, dvs stå still och vänta på belöningen. Men när man är död är man still. Still som en sill. Megasuperstill.

Jag: Men hörrdu, vad håller du på med?
Keir: Jag spelar död
Jag: Jag kan se det, men kom hit nu, "mellan".
Keir: Jag är död.
Jag: Skärp dig, kom hit.
Keir: D-Ö-D-!!
Jag: M-E-L-L-A-N!
Keir: Jag kan inte, jag är död.

Tyvärr filmade jag inte just då, vilket hade vart rätt obetalbart. Jag försökte be honom att göra andra saker också, men han var död. Som tur var återuppstod han när han fick en godis framför snoken.

Men han är ju rätt charmig. "Död", också ett trick som lärdes in under en session, allt som allt två minuter, från början till signal. Sen ska jag inte säga att vi hade full signalkontroll då, men han kom ihåg det nästa gång vi tränade och gjorde rätt på första försöket såatte...

Jaja, kvalitén är skit, men ni ser i vart fall något svart och lurvigt som faller ner och ligger still som en sill när man säger att han blir skjuten.

Oh, the humor..

Pälsboll

Borstade svarträven igårkväll. Eller ja, jag krattade halva kragen och svansen egentligen. Idag inser jag att jag kanske inte skulle krattat fullt så mycket svans, den ser tämligen ynklig ut när man är van att den ser ut som om den skulle kunna tillhöra en ekorre. Ekorre på 10 kg. I vinterskrud. 

En annan dum grej med att kratta räv är att det inte längre går att blunda för att öronen behöver dejta såväl sax som effileringssax som fintandad kam. Och även torrschampoo. Eller ett bad (det senare undviker vi dock gärna så långt som det är fysiskt möjligt av förklarliga skäl). Bakom öronen sitter nämligen superduperfin päls som av någon oförklarlig anledning lätt blir fet. Och därmed tovig.

Nåväl. Matte är fortfarande hemma med magsjuka. Hund likaså. Så vi har väl tid att ta fram saxar och gå bananer. Eller så kan vi öva oss lite till i ignorerandets ädla konst.

Tugga, tugga litet headset

Först trodde vi att matten slarvat bort gummiploppen, vid närmare inspektion fann vi tandmärken.

Visst, visst. Jag behöver ett nytt för mottagningen är lite halvkass vilket gör att man måste ha telefon nära, helst i bhn. Men ändå. Jag hade lätt klarat mig några månader till. Jag hade tänkt klara mig några månader till. Om det inte vore för rävjävel. Igen.

Så kan det gå, snickarjävel

På morgonpromenaden. Byggnadsställning vid hus, man fixar smågrejer och förbereder arbetet.

Keir: Det är någon där...! (fäller upp svansen i beredskapsläge)
Matte: Mmm, tänka sig hörrudu...
Keir: Det ÄR någon där! (hoppstudsar och morrar nerifrån frambenen)
Matte: Jag ser det, han får dessutom vara där
Keir: DET ÄR NÅGON DÄR! (slänger iväg ett varningsskall)
Matte: Mupphund, ge dig , det är en snick....
Keir: Kamma dig! Skaffa ett j.... (morr, hopp, skäll)
Matte: Men för i helvete skabbräv, snickare ÄR för fan ett jobb!

Texts from my dog

Det glädjer mig att det finns fler som antropomorfiserar skiten ur sin hund (på ett humoristiskt sätt) och publicerar det i sociala medier.

Texts from my dog

Kolla här, hur man man inte gilla't?

Det luktar hund..

Jag tycker inte om hundlukt. Hund luktar i allmänhet mest bara snuskigt. Sen finns det ju olika nivåer av snusk, men aldrig annat än snusk.

Jag har vart såhär glad för hur min hund har luktat:

I----------------------------------------------------------------------------I 

(typ asglad alltså).

Den lilla valpen luktade, eh, valp? Efter det luktade själva räven ingenting. Han luktade som det gjorde hemma, emellanåt luktade han parfym för att man gosat på honom. Värst var väl när han kramades med någon tant, den parfymen kunde ju sitta i rätt länge.. Hund luktade han bara om jag glömt bort att tvätta en filt eller så under en tidsperiod som motsvarar 15 generationer möss ungefär.

Tills nu. I samband med att räv gick och skaffade testosteron och grejer så började han lukta snusk. Riktigt snusk. Så han badades. Luktade gott i typ ett dygn, och nu luktar han.. Ja, det är väl bara att erkänna det. Han luktar hund. Inte sådär jättemycket, men man kan inte undgå att känna doften om man borrar ner snoken i pälsmattan, eller om han planterar sin lurviga rumpa på ens bröstkorg i soffan.

Får god lust att bara vråla FUCK YOU HORMONER!

Det var bättre förr, det var verkligen det.

Tugga, tugga toaborste

Räv åt toaborste, matte köpte ny, matte drabbades av mental retardation och ställde den nya där den gamla stått, räv åt nya toaborsten till frukost, slut.

Tugga, tugga glasögonskalm

Hund dejtade husses glasögon idag. Och två disksvampar.
Måtte någon unge förvilla sig till vår dörr för trick-or-treat. De får en hel räv i år tror jag.

Ljuva hormoner, för mattar och rävar

Whine alert: matten har i natt spenderat tre timmar i extrem smärta. 

Jag säger extrem, för det är faktiskt rätt extremt när man vrålar rakt ut (hes idag) och den enda anledningen till att jag till slut fick sova var 1600mg ipren och en timme i hett bad. 

Ironin i att vara utrustad med något som kallas för livmoder. Min är mer en dödsmoder. Lite som Mussolini back in the days. Han bodde någonstans neröver och var en sjukt otrevlig och osympatisk typ.

Idag så kan jag i vart fall röra mig, men det hugger fortfarande. Och på det så bryter en förkylning ut. Så jag är hemma. Ser på netflix (vad gjorde man innan netflix?!). Hund borde tycka att livet är lite roligare dagtid med en matte hemma. Men han beter sig som om han hade rabies. Jag vet förstås inte om han faktiskt har rabies. Han har ju vissa aversioner mot att bada, och hans beteende är ju inte helt... normalt. Han är ju varken vaccinerad mot rabies eller testad på något annat vis. Så vi ska inte utesluta saker i förtid.

Det enda jag med säkerhet vet är att om inte Mussolini tar död på mig så kan det bli räv som gör det. Nu sover han, efter att ha muppat runt, tuggat på soffan, vankat av och an, juckat på en kudde och gått en promenad med sin mormor. Ljuva hormoner. För oss båda. Verkligen.

Hussen är hemma!

Att hussen kommer hem är ungefär exakt Det Bästa Någonsin! Då duger det till och med att ligga nära, i stället för att ockupera fotänden av sängen.

Utvecklingssamtal

Min räv kan vara ett litet satskap, det är ingen hemlighet som får plats under badrumsmattan. Min räv med hormoner i ekvationen är inte bara ett litet satskap, han är verkligen ett halvt helvete.

Han morrgläffser och river allt ikring sig under långa perioder på kvällarna, oavsett om han är orastad eller om vi vart ute i två timmar. Han piper. Gnäller. Stressdrar i kopplet. Går knappt att få kontakt med på promenader för det sniffas, smacksmakas på luften och kissas konstant, helst allt samtidigt. Det är rätt faschinerande att det går att dra i kopplet i 85% av tiden och att man samtidigt kan stanna var femte meter(!) för att kissa. Ja, sen så ska vi ju kaxa upp oss om vi ser en hund eller någon som borde kamma sig och skaffa ett jobb. Traven får dressyrhästar att krokna i avund. Svanshållningen är värdig en stridsberedd skorpion. Ett halvt helvete som sagt.

Jag är måttligt road. Så måttligt att jag enkelt kan konstatera att såhär kan vi inte ha det, på fullaste allvar. Då kommer en av oss att förlora vettet, pälsen, cirkulationen, vad som kommer först.

Vad gör man då, när man vet att någon kommer förlora vett, päls eller cirkulation? Jo, man har utvecklingssamtal. Eller kvartssamtal. Vilket som. Sådär som man hade när man var lite och läraren uppdaterade ens förälder om hur allt gick i skolan. Om man skötte sig så fick man beröm och satt där på stolen med knäppta händer och föräldern tittade på barnet med värmande stolthet i bröstet. Om man inte skötte sig så var det en värmande vanmakt som fyllde förälderns bröstkorg, medan ungsjäveln säkerligen satt i ett hörn och målade på tapeterna. Eller tuggade på en perlagon.

Keir är den där ungsjäveln som målar på tapeten OCH tuggar på en perlagon, och golvlisten med för den delen, under tiden den förtvivlade läraren förklarar för den ännu mer förtvivlade föräldern att det är helt hopplöst. De enda framsteg som görs är att ungen ibland byter ut perlagonen mot en fredskalla.

Keir fattar nollsjuttiofem när jag försöker prata med honom om hela vettet-pälsen-cirkulationen-situationen. Jag vet att vi haft kvartssamtal om det, vilket han dementerar. Men jag förstår att han inte kan minnas det eftersom han hade fullt upp med att peta upp toalettlocket 5cm för att släppa det med en smäll och sen göra om det igen. 162 gånger på rad.

Under tiden jag skriver detta så har hunden kraffsat på tvättkorgen, bitit på badrumsmattan och tuggat sönder handtaget på toalettborsten (och dragit runt den i hela hallen, tydligen). Lägger armarna om mina knän och mummlar mitt mantra om och om igen *detgåröverdetgåröverdetgåröverdetgåröver*

Gardinräv

Jag har försökt förklara att folk överlag tycker det är rätt creepy när man står bakom gardinerna och glor.. Eller ligger, med gardinen som en munkkåpa.

Bada, bada liten räv

Keir har badat, för andra gången i ordningen. Det var minsann dags för hunden luktade kräka på låret, allmänt sunk på ryggen och sagg i nacken. Det är nästan så jag inte törs fråga honom vad han sysslat med på slutet...

Hur som haver. Bada hund alltså. Han är ju väldigt lättbadad, det ska jag ge honom. Han står där i badkaret och ser massivt miserabel ut. Sen får man ägna större delen av tiden åt att försöka blöta hunden, men hur mycket man än spolar, lyfter päls och masserar så blir hunden inte blöt inpå skinnet.

Att hund är lättbadad är ju jättebra, det är däremot ingen hjälp när matte är motoriskt och kordinationsmässigt efterbliven. Vi fick exakt samma resultat förra gången, hund visade sig vara nästintill vattenresistent, matte visade sig inte vara det. Nästa gång får jag nog göra hela manövern iklädd bikini.

Miserabel räv

Badad matte

Pip och gnäll

Jag har alltid sagt att jag hatar hundar som skäller. Jag vill revidera det hela lite... Jag avskyr gnäll och pip. Och vad har hänt? Jo, hundskrället har börjat pipa, mest hela tiden. För allt. Och inget. Rastad som orastad. Hungrig som mätt. Trött som pigg.

Det stör mig så till den grad att jag blir irriterad även när jag ser att han kör mute-versionen. Dvs när jag ser på sidornas rörelse att den piper, men utan ljud. Stealth-mode liksom.

Man måste ju kompensera awesomeness med något liksom. Pip tydligen.

Tugga, tugga koppel

Den bästa ursäkten att köpa nya hundprylar är faktiskt INTE att hunden bävrat befintliga, om jag får säga mitt.

Vinka

Repetition 3 & 4 efter att vi tränat in det under måndagens pass på brukshundsklubbens fria träning.Videon spelades in i går kväll. Idag har vi generaliserat vinkandet så att han vinkar med höger tass när jag vinkar med vänster hand och tvärtom. 

Enda anledningen till att räv inte kokar te åt mig på morgonen är att jag inte lärt honom det. Och att han är morgontröttare än jag, förstås.

Tugga, kasta, riva allt du kan

Visst ser den rätt oskyldig ut, räven? Det var han inte. En keramikskål (den finaste skålen han hade förstås) och en IKEA-råtta fick sätta livet till den förmiddagen. 

Och så undrar folk varför hund bara får vara i hallen under tiden jag jobbar..

Användarinstruktion för svarträv

När man ska åka bort och någon annan ska vakta räv så måste man ju lämna en användarinstruktion till den. Eftersom räv gärna bävrar saker så är det bäst att vara övertydlig.

Tugga, tugga dyr vandringsbyxa

Det finns gånger jag blir lite trött på min hund. Det finns gånger jag blir irriterad på min hund. Och så finns det gånger då jag faktiskt känner "matte-kan-inte-titta-på-dig-just-nu".

När räv bestämde sig för att bävra mattes lundhagsbyxor var det ett sådant tillfälle. Om ni har en aning om vad deras traverse pant kostar i inköp och hur mycket jag älskar dem skulle ni nog förstå varför.

Mörkare tider och reflexvästar på rävar

Hund har ju, återigen, åsikter om användandet av reflexkläder. Men, hund är även liten, svart och mycket hårig och jag skulle föredra att han inte slutade som ett roadkill.

För att en hund inte ska sluta som ett roadkill är det en fördel om folk som skapar roadkills ser hund. Folk som skapar roadkills är rätt vältränade vad gäller innebörd av reflex. Reflex = dum ide att köra där, du kan endera hamna i ett vägräcke, en skylt, en häst eller en människa. Klart obra alltså.

Vad som också är klart obra med en liten, svart och mycket hårig hund är att allt hår är väldigt effektivt i att dölja blinkande halsband och reflexhalsband överlag. Vi har ju reflex på selarna, men dessa syns inte för all päls. Hunden syns ju för sjutton inte för all päls. Tills nu. Hurtta har ett reflextäcke som är suveränt.

Hurttas reflextäcke är dels lysgult (eller orange, eller rosa. Gillar det rosa men husse är en tråkmåns och tvärvägrar baserat på att vår hund råkar vara utrustad med testiklar. Dumt argument men för husfridens skull blev det alltså gult). Det finns andra lysgula täcken, men då trumfar Hurtta igen med att de dessutom har stor yta täckt av reflex. Och det sitter bra. Ett täcke är det enda sättet att få något som syns på hund och inte försvinner in i pälsen likt ljus i svarta hål. Och sen är det ju Hurtta. Alla vet ju att man dessutom blir märkesnörd på köpet av hunden liksom.

Så. Igår sadlades hunden med det nya, superbra reflextäcket. Och blev stel som en pinne. Såklart. En vacker dag ska jag berätta hur hund reagerar på allt som inte är halsband som ska sitta på honom, men för att göra detta inlägg lite mer koncist än om jag berättade det nu så reagerar han ofelbart med att bli förstenad.

När vi väl kom på att man kunde röra sig TROTS att man hade ett reflextäcke på sig så var det rätt okej. Tills han insåg att det var just reflexer, och kläder. Allt i ett. Han menade att han verkligen inte behövde kamma sig (där kan det råda vissa delade meningar) och att rävar inte arbetar, de har fullt upp att räva. Och bävra. Och allt annat rävar gör.

När vi kom hem kunde vi sammanfatta det med att matte är nöjd, hund syns. Hund var nöjd, hund sprang lös som en tok. Sen kom han ihåg att han burit reflexkläder och lade sig bakom gardinen.

Resultat av röntgen

Resultatet av rävens HD- och ED-röntgen i måndags har nu lagts upp på hunddata, A höfter och armbågar utan anmärkning. Yeay!

Med tanke på att rävens favoritsysselsättning är att hoppa, studsa, flyga och volta så behöver jag framöver inte ha fullt lika mycket cirkulationsorgan i halsgropen när det sker.

Tugga, tugga litet aktiveringsspel

Köpte ett aktiveringsspel till såväl hund som iller. Hund hade första skiftet med det och när godiset var uppätet så försvann inte underhållningsvärdet för det, tydligen.

Inga fler oövervakade aktiveringsspelsstunder för räv!

Mörkare tider och reflexvästar

Vi har ju tidigare nämnt att Keir har vissa åsikter gällande brukandet av reflexkläder. Man kan enkelt sammanfatta det med att folk med reflexer inte tillför samhället något positivt, de borde helt enkelt kamma sig och skaffa ett jobb!

Men nu börjar det bli höst. Var och varannan joggare har bestigit garderober och djupdykt i skrubbar och rotat fram en skrynklig reflexväst så att de kan ut och flås-snora runt utan att riskera att sluta som huvkråka.

Efter att ha sett den tredje människan i reflexkläder inom 20 minuter så stannade räven till, såg fundersam ut, tittade på mig och såg ut att säga "folk". På det där halvt uppgivna sättet där man höjer axlarna och skakar huvudet och uttalar ordet i en rejäl utandning.

Undrar vad han kommer att anse när jag kränger på honom den nya reflexvästen han fick i helgen?

Stealthmode

Detta är min hund. Som ligger på golvet. Bakom gardinen.
Det är sådant som rävar gör.

Att sedera en räv

Idag var det dagen D, d som i HD och ED. Räv skulle röntgas.

Efter att ha ratat leversnitt som veterinären erbjöd, lyssnats på hjärta och blivit allmänt klämd och klappad fick räv en spruta i låret.

Sen fick vi vänta.
Sen väntade vi lite till.
Sen kom veterinären och sade "Oj, han står ju fortfarande! Vi får vänta lite till".
Så vi väntade lite till.
Sen kom veterinären igen och sade "men vad sjutton, är han fortfarande vaken? Jaja, några minuter till då".
Så vi väntade några minuter till.
Sen kom veterinären och sade "men nu ligger han i alla fall", och då svarade jag "nja, jag sade åt honom att lägga sig", och då sprätte räv upp på alla tassar igen, dock med lite knipiga ögon. Veterinären sade "en så lugn hund borde ha somnat för länge sedan, vid det här laget sover alla hundar, vi kanske får ge en extra spruta om han inte somnar snart.."
Sen väntade vi igen.
Sen kom veterinär och konstaterade att han förvisso inte sov, men han var nog trött nog att röntgas. Räv satt då och vajade som en smörblomma i sommarbris.

Väl i vaggan vid röntgen låg räv som en säl. Kikade fortfarande lite men för trött för att bry sig om sådant som att ligga på rygg, vi sover ju ändå på rygg varje natt så det var väl väldigt bekvämt.

Hund vaknade sedan och skuttade glatt ut i receptionen och sade hejdå till veterinären. När vi kom hem så hade den vajande smörblomman nästan vissnat. Det är en mycket trött liten hund som ligger bredvid i soffan, och ser fruktansvärt bedrövad ut när han reser sig för att vinglande lägga sig i en ny ställning.

Så, nu väntar vi med spänning på resultatet och håller alla tassar för att alla leder är fit for fight.

Man vet att man...

...är i rätt sällskap när man spenderar en lördagkväll i långkalsonger efter en heldag med hundarna.

Man vet även att man antagligen inte spenderar sin lördagkväll som normalbefolkningen när följande scenario utspelar sig:

Tant S utbrister "Jag känner lukten av bajs!", varpå båda mattorna flyger ur soffan och börjar smyga(!) och viska(!!) runt i lägenheten i jakt på misstänkt bajs. Rädslan för att väsnas beror faktiskt inte på att vi är rädda att det förmodade bajset ska bli skräckslaget och springa iväg, utan på att valpSnigel ska få för sig att återvinna skiten. Tyvär har den fantastiska valpen den mindre fantstiska egenheten att den gärna förtär sina egna fekalier...

Vi hittade inget bajs, smygandet till trots. Snigeln sov. Vi sniffade till och med räv i rumpan för att vara säkra på att det var ett falsklarm.

Och på facebook svämmar det över av fest-/middags-/mysbilder. I ett annat universum än vårt helt uppenbart.

Quick uppdate

Vi kom fram, till slut. Körtiden hade blivit bra om man inte bestämt sig för att bygga om vägbygget kring E4an, igen..

Jag förstår inte riktigt hur de tänker att någon som inte har koll på stadens alla förorter ska kunna hitta någonstans. GPS är ju uteslutet ("om möjligt, gör en u-sväng / räknar om rutt"). Hade det gjort ont att skylta väderstreck eller större städer, för Solna säger mig absolut nollsju.

Så, på grund av någons retardation (min eller Stockholms trafiksituation låter jag vara osagt) så fick vi en ofrivillig sightseeing i såväl Rinkeby som Tensta innan vi trillade in i Bromma. Vi fickparkerade också. Vilket blir typ gång nr 13 sedan jag tog körkortet 2007, man måste minnas att norrlands idé av fickparkering ofta är synonym med att välja den mittersta av tre lediga parkeringsfickor utanför Ica.

Hur som haver.
Snigeln var en lattjo liten pryl! Lusen var minst lika jättekul som sist. Lus var inte helt av samma åsikt om räv, men det förstod nog aldrig han.

Snigel och hennes matte har lämnat hemmet för att jobba och nu ligger jag i soffan och blir utsatt för lika delar kullerbyttskramar som plattfiskliggande av Lushunden.

Vad gör Svarträven då?
Demolerar leksaker.
Försöker leka med Lus (går inte så bra).
Försöker peta ut ett öga på Lus (går inte heller så bra).
Försöker hitta hennes äggstockar (går om möjligt ännu sämre, de är kvar hos veterinären men han tror att om han bara letar/sniffar riiiiiktiiiigt noga så kanske hans långa nos finner dem ändå).

För fem sekunder sedan lade han sig, så nu vågar vi inte röra en fena, varken Lushund eller jag, i hopp om att räv ligger kvar om vi spelar döda.

Tutflykt

Registreingsbevis - check
Vaccinationsintyg - check
Medlemskort SKK - check

På lördag ska jag och svarträven gå BPH! Eftersom det är dåligt med sådant i vår landsände så kommer vi i morgonkväll att ta bilen ner till Stockholm. Och Tant S. Och hennes Lushund.

Keir bodde hos Tant S och Lushunden en vecka i början av sommaren. Det var kul, så han ser fram emot att träffa Lus igen. Han har däremot hört att Lus nu fått en Snigelsyster. Keir har aldrig träffat en snigel. Han har däremot träffat en padda en gång, när vi var på Gotland. Den var skitläskig. Så han skällde ut den.

Jag tror dock att han kommer tycka om valpSnigel. Jag tror även att vi inte kommer sova en sekund när vi ska ha tre hundar med släng av rabies i en tvåa.

Tugga, tugga stort påslakan

Kolla vad som just kom ut ur sin första tvätt? Jo, mitt nya påslakan.

Visst, jag kan ha muttrat över avsaknaden av hål uppe i hörnen då de underlättar själva klä-på-skiten-på-täcket-grejen. Men jag vill mena att jag är fullt kapabel till att installera sådana hål på egen tass.

Hör du det, hundskrälle?

Tugga, tugga liten badrumsmatta

Hund tycker om många saker. Bland annat att beta (alltså sådär som kor, får och marsvin sysslar med). Och att demolera.
Det har ju försvunnit någon liten tuss från mattan redan tidigare men nu engagerade han sig lite mer. Och dekorerade med toarullestrimlor.
Glad hund. Trött matte. Han försökte skylla på illrarna trots att hans tandborste blev full av röda trådar. Av någon anledning kändes inte det särskilt trovärdigt.

Rabiesräv v2.0

Alltså.. Jag förstår om folk tror att min hund är lobotomerad. Eller totalt understimulerad. Eller har stereotypa beteenden. Eller alltihopa..

Mig veterligen är han inte lobotomerad (nåväl, testosteronlobotomi kanske är något de kan drabbas av?), han borde inte heller vara understimulerad med tanke på att han varje dag får fysisk motion och vi tränar minst något litet pass varje dag. Och stereotypa beteenden har han inte utvecklat så sant som jag är etolog *host*

Men. Vi har ju en aktivitetsnivå som är... något högre. Skulle man väl kunna säga. Jag valde förvisso en sheltie som inte skulle vara fullt så mycket soffpotatis som en del kanske kan vara. Han har varit awesome på passivitet inomhus men med testosteronet så har det liksom gått över lite. Kan man väl säga.

Jag vet inte om jag ska skratta eller slita mitt hår när det här sker flera gånger om dagen. Så jag skakar på huvudet. Och skrattar en hel del med.
Man kan ju inte ha tråkigt med en hund som, bokstavligt talat, sparkar bakut.

Robotgräsklipparen

Det finns en tomt där gräsmattan har massor av märkliga spår. Har funderat lite över det när jag gått förbi och tänkt att de måste ha oerhört energiska ungar med förkärlek för trampbilar eller något för att åstadkomma alla dessa hjulspår som går kors och tvärs.

De har inte energiska ungar. Eller ja, det kanske de har, men de är i vart fall inte skyldig till hjulspåren på gräsmattan. De har en robotgräsklippare.

Varför skriver jag ens ett blogginlägg om en robotgräsklippare?

Jo, det är det näst bästa efter att kunna visa en bild på rävens reaktion när nämnda klippare brummade förbi. Ögonen stod nästan längre ut än nosen, och rävmodellen har lång nos. Helt obetalbart. Så obetalbart att jag näranog drabbades av inkontinens.

Jepp, så är det att leva med en svarträv.
Inkontinensrisk och risk för ögonprolaps är korrelerat.

Den lilla hundensvännen

Keir går under många smeknamn, ett av dem är "den lilla hundensvännen". Vilket matte & husse tycker är oerhört mycket humor. Det är helt enkelt en parafras av "pojkensvännen".

För att sätta det hela i sitt sammanhang så kan det bästa som sänds via radio i modern tid vara de sketcher som Carpe F*****G Diem sänder i P3. Närmare bestämt Chris O'Neills fantastiska resa. För han är ju "prinsessan Maddens pojkensvänn". Om någon nu lyckats missa en något så fantastiskt så finner ni ett av alla klippen här.

Så. Uttala "hundensvännen" med en röst som antyder att du sålde flingorna och indianerna har inte ens hört talas om en kanot. Då har du humorn. Och en glad hund. Och märkliga blickar när du råkar försäga dig offentligt.

Träd, slidestop & awesomeness

Avdelningen "häftiga saker som det är helt otroligt att hund kan, trots att vi aldrig tränat dem":

Detta är tredje gången. Ever. Första testades på ren ingivelse och räven gjorde en slidestop på armbågarna som skulle fått en westernhäst att framstå i dålig dager. Vi har testat läggande under gång och läggande på långa avstånd med framgång. Men att det skulle gå in under tiden som räv springer i rabiesfart var helt oväntat. (vänligen bortse från att matten låter mentalt retarderad / som en trasig pipleksak)


Avdelningen "häftiga saker som det är helt otroligt att hund inte kan, trots att vi tränat massor på det":

Passera en hund. Som befann sig på andra sidan gatan. På andra våningens. På en balkong. Utan att morrhoppa som en halv pitbull. Se-ri-jävla-öst. Min kampräv kompenserar verkligen sin awesomeness med en del lite mindre smickrande drag. Eller så kompenserar han sina mindre smickrande drag med awesomeness.

Rabiesräv

Det här är alltså vad jag lever med. Och detta är mest bara ljudlådan.

Han brukar även kombinera med rätt sjyssta moves, det ser lite ut som om en skogaholmslimpa skulle studsa som vattendroppe på högtalare.

Ganska charmigt emellanåt. Ganska hjärnblödningsframkallande när det sker trehundrasjuttioelva gånger om dagen.

Doftdiskriminering eller "vart fan är instruktionsboken till nosen?!"

Hund är smått överaktiv nuförtiden. Häromdagen var vi ute. I skog, i samhälle. Vi körde uppletanden, allmän träning, ja matten sprang till och med en bit (vilket inte hänt sedan gymnasietiden, och den kändes för stunden väldans avlägsen). 2,5 timme senare kommer vi hem. Hund vilar i 20 min. Sen piper den.

Igår pep den med. Doftdiskriminering föreslogs av min vän och bollplank. Något vi funderat på tidigare men jag har inte riktigt fått fingrarna ur. Sagt och gjort.

Två små fat, ett med vaniljsocker, ett med grillkrydda. Tanken är att hund ska fatta att vanilj är bra skit. Vanilj var bra skit, så till den milda grad att hund åt upp det. Grillkrydda var däremot inte gott. Vi gav väl upp där och min förhoppning var att hund gillade vanilj.

Ikväll så tog jag det nu tomma vaniljfatet, som fortfarande luktade som en halv sockerkaka, och ett identiskt men nydiskat fat. Tanken var att utesluta visuell diskriminering.

Man kan väl säga som så att ett signifikanstest skulle inte vara upplyftande. Hund ville lika gärna slå, peta, äta, putta på det rena fatet som vaniljfatet. Hela passet igenom.

Jag har ju länge misstänkt att hunden inte läst instruktionsboken till sin nos. Eller så har han köpt den på IKEA och tappat bort specialverktyget och hörnmuttrarna. Eller båda.

Euforin...

..som uppstår när man kommer hem från jobbet, ser att man glömt sovrumsdörren på glänt, går in med tarmarna i ett skruvstäd eftersom man förväntar sig att finna ett rum i samma standard som om en grizzlybjörn på fultjack gått bärsärk. Och så är allt helt. Inget är tuggat, sönderslitet, gnagt, nerseklat, vält, uppätet. Helt.

OHFUCKINGCRAPONACRACKERHUNDJÄVELNÅTINTEUPPSAKER!

Tröttmössa

Såhär ser underredet ut på svarträven. Det här är även bilden som möter mig varje morgon.

Med tanke på all päls när tassarna är i infällt läge så är färgen det enda som avslöjar vilken ände av hunden som är upp och vilken som är ner. Vad som är bak och vad som är fram är inte fullt lika enkelt alla gånger...

Arbetsförmedningens nya handläggare

Eller ny och ny, det var att ta i lite.

När jag skaffade en sheltie var jag väl medveten om att det kan vara en skälltie jag får (jag som hatar hundskall, smart drag där). Tillfredsställelsen var total när valpen visade sig vara väldigt tyst, skall kom när han var riktigt upphetsad, och eventuellt om gäster knackade på när vi var hemma (ensam är han tyst som en majskolv trots knackningar).

Men så kom hormonerna. Hunden som aldrig brytt sig i folk, mer än att han vill hälsa på de som visar någon form av uppmärksamhet som möjligtvis skulle kunna vara riktad åt hans håll. Hunden som bara traskat på och betat förstrött på grässtrån och funderat på livet. Well, den hunden rymde. Kvar blev hunden med hormoner.

Med hormoner så har vi stött på en del faschinerande saker. Bland annat en radar, vilken aktiverar skall-, studs- och morrfunktionen samt skorpiontagssvansen när den får en träff. Den här radarn ger utslag på folk, men inte vilket folk som helst. Den tycks ge utslag på... ja... folk som borde kamma sig och skaffa ett jobb, om vi ska vara politiskt inkorrekta.

Vi kan möta en människa på trottoaren. Hen går målmedvetet, tyst, nedvänd blick och portfölj. Hen har troligen ett jobb och hund trippar på som om människan inte existerar. Sen, på samma trottoar 1 minut senare möter vi en annan människa. Målmedveten gång, tyst, nedvänd blick. Och en påse. Hund reagerar på långt avstånd och skäller ut henom och morrar att han minsann vet att människan i fråga fuskat med stämplingen. Påsen visade sig vara en systemkasse.

Folk som sitter och dräller i parker, står i trappuppgångar, går vid olämpliga tider för ett 7-16-jobb, oavsett om de är fulla eller nyktra. Stilla eller i rörelse. Tysta eller högljudda. Ibland tillochmed brats. De skälls ut. KAMMA ER! SKAFFA JOBB, FÖR BÖVELEN!!

Uppenbarligen så anser hund att man inte heller kan ha ett samhällsnyttigt jobb om man bär reflexkläder. Vägarbetare, lastbilschaufförer, maskinister - vem behöver dessa? GÅ OCH GÖR NÅGON RIKTIG NYTTA!

Till mattes förtret så anser svarträv att även poliser tillhör den kategorin. Man kan inte göra ett vettigt jobb med reflexer. Poliser bär reflexer. Alltså är poliser inte vettiga. KAMMA ER!

Och sen har vi alla vanliga, arbetande människor som går, springer, cyklar, fikar, går i grupp, leker med barn och annat som vanliga, arbetande människor gör. Dessa trippar man förbi med svansen på halvstång i helt egna tankar. På sin höjd så stjäl han ett sniff precis vid passagen.

Jag skulle gärna gå ner i arbetstid, kanske kan Herr Rävs nya sysselsättning generera lite inkomst? Det finns ju tjänstehundar för polis, räddningstjänst och vård. Varför inte för ABF eller FK?

Välkomna!

Keir har ju gått och blivit hund. Han har blivit större, fått mer päls, mer testosteron och framförallt mer åsikter. Och sådana måste ju vädras i det offentliga rummet, det vet vi ju alla. Så vad är bättre än en egen blogg?

Egentligen så kan det inte bli på ett annat sätt, när man växer upp med en bunt illrar. Och han kan ju inte hänga i deras blogg numer, det är helt enkelt inte rätt.

Håll i skosulorna, det gör jag i vart fall.