Det lilla satskapet består av 7 kg trefärgad shetlad sheepdog.
Keir - ett gaeliskt namn som översatt ska betyda mörkhårig eller liten mörk en.
Keir var just liten (minst i kullen) och han var mörk också. I efterhand har jag fått veta att det finns ett nästan kultförklarat tonnårsfyllevin som heter Kir..
Han går även under namnen Litet Satskap, Svarträv, Herr Räv, Muppmongo, Segpropp, Hundensvännen.. Kära barn har många namn heter det ju, och han lystrar till de flesta.
Som individ är han till 94% totalt fantastisk. På riktigt. Han har ett driv och en skärpa som är värdig en rottweiler, men med en shelties snabbhet och följsamhet. Han är godmodig som få, och har ett tålamod stort som en smärre ocean och finner sig i allt han utsätts för. Även om han ser ut som om man ska ta på honom en slaktmastk när han måste ha täcke, sele eller ska päls-/klovårdas.
Det är en tuff liten hund, vilket var precis det jag ville ha. Baksidan av den tuffheten och intensiteten som jag ville ha är att han ibland beter sig som om mötande hundar på gatan har intentioner om att sälja våra hornhinnor på svarta marknaden. Och att det ibland går sönder saker. Som täcken, stenväggar, headset. Sånt man ändå kan vara utan liksom.
Han är i mina ögon i princip den perfekta hunden. Trots sina brister, vilka vägs upp med råge. Han är vacker som få, och det samspel vi har får mig att gå sönder av stolthet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar