Tugga, tugga stort påslakan

Kolla vad som just kom ut ur sin första tvätt? Jo, mitt nya påslakan.

Visst, jag kan ha muttrat över avsaknaden av hål uppe i hörnen då de underlättar själva klä-på-skiten-på-täcket-grejen. Men jag vill mena att jag är fullt kapabel till att installera sådana hål på egen tass.

Hör du det, hundskrälle?

Tugga, tugga liten badrumsmatta

Hund tycker om många saker. Bland annat att beta (alltså sådär som kor, får och marsvin sysslar med). Och att demolera.
Det har ju försvunnit någon liten tuss från mattan redan tidigare men nu engagerade han sig lite mer. Och dekorerade med toarullestrimlor.
Glad hund. Trött matte. Han försökte skylla på illrarna trots att hans tandborste blev full av röda trådar. Av någon anledning kändes inte det särskilt trovärdigt.

Rabiesräv v2.0

Alltså.. Jag förstår om folk tror att min hund är lobotomerad. Eller totalt understimulerad. Eller har stereotypa beteenden. Eller alltihopa..

Mig veterligen är han inte lobotomerad (nåväl, testosteronlobotomi kanske är något de kan drabbas av?), han borde inte heller vara understimulerad med tanke på att han varje dag får fysisk motion och vi tränar minst något litet pass varje dag. Och stereotypa beteenden har han inte utvecklat så sant som jag är etolog *host*

Men. Vi har ju en aktivitetsnivå som är... något högre. Skulle man väl kunna säga. Jag valde förvisso en sheltie som inte skulle vara fullt så mycket soffpotatis som en del kanske kan vara. Han har varit awesome på passivitet inomhus men med testosteronet så har det liksom gått över lite. Kan man väl säga.

Jag vet inte om jag ska skratta eller slita mitt hår när det här sker flera gånger om dagen. Så jag skakar på huvudet. Och skrattar en hel del med.
Man kan ju inte ha tråkigt med en hund som, bokstavligt talat, sparkar bakut.

Robotgräsklipparen

Det finns en tomt där gräsmattan har massor av märkliga spår. Har funderat lite över det när jag gått förbi och tänkt att de måste ha oerhört energiska ungar med förkärlek för trampbilar eller något för att åstadkomma alla dessa hjulspår som går kors och tvärs.

De har inte energiska ungar. Eller ja, det kanske de har, men de är i vart fall inte skyldig till hjulspåren på gräsmattan. De har en robotgräsklippare.

Varför skriver jag ens ett blogginlägg om en robotgräsklippare?

Jo, det är det näst bästa efter att kunna visa en bild på rävens reaktion när nämnda klippare brummade förbi. Ögonen stod nästan längre ut än nosen, och rävmodellen har lång nos. Helt obetalbart. Så obetalbart att jag näranog drabbades av inkontinens.

Jepp, så är det att leva med en svarträv.
Inkontinensrisk och risk för ögonprolaps är korrelerat.

Den lilla hundensvännen

Keir går under många smeknamn, ett av dem är "den lilla hundensvännen". Vilket matte & husse tycker är oerhört mycket humor. Det är helt enkelt en parafras av "pojkensvännen".

För att sätta det hela i sitt sammanhang så kan det bästa som sänds via radio i modern tid vara de sketcher som Carpe F*****G Diem sänder i P3. Närmare bestämt Chris O'Neills fantastiska resa. För han är ju "prinsessan Maddens pojkensvänn". Om någon nu lyckats missa en något så fantastiskt så finner ni ett av alla klippen här.

Så. Uttala "hundensvännen" med en röst som antyder att du sålde flingorna och indianerna har inte ens hört talas om en kanot. Då har du humorn. Och en glad hund. Och märkliga blickar när du råkar försäga dig offentligt.

Träd, slidestop & awesomeness

Avdelningen "häftiga saker som det är helt otroligt att hund kan, trots att vi aldrig tränat dem":

Detta är tredje gången. Ever. Första testades på ren ingivelse och räven gjorde en slidestop på armbågarna som skulle fått en westernhäst att framstå i dålig dager. Vi har testat läggande under gång och läggande på långa avstånd med framgång. Men att det skulle gå in under tiden som räv springer i rabiesfart var helt oväntat. (vänligen bortse från att matten låter mentalt retarderad / som en trasig pipleksak)


Avdelningen "häftiga saker som det är helt otroligt att hund inte kan, trots att vi tränat massor på det":

Passera en hund. Som befann sig på andra sidan gatan. På andra våningens. På en balkong. Utan att morrhoppa som en halv pitbull. Se-ri-jävla-öst. Min kampräv kompenserar verkligen sin awesomeness med en del lite mindre smickrande drag. Eller så kompenserar han sina mindre smickrande drag med awesomeness.

Rabiesräv

Det här är alltså vad jag lever med. Och detta är mest bara ljudlådan.

Han brukar även kombinera med rätt sjyssta moves, det ser lite ut som om en skogaholmslimpa skulle studsa som vattendroppe på högtalare.

Ganska charmigt emellanåt. Ganska hjärnblödningsframkallande när det sker trehundrasjuttioelva gånger om dagen.

Doftdiskriminering eller "vart fan är instruktionsboken till nosen?!"

Hund är smått överaktiv nuförtiden. Häromdagen var vi ute. I skog, i samhälle. Vi körde uppletanden, allmän träning, ja matten sprang till och med en bit (vilket inte hänt sedan gymnasietiden, och den kändes för stunden väldans avlägsen). 2,5 timme senare kommer vi hem. Hund vilar i 20 min. Sen piper den.

Igår pep den med. Doftdiskriminering föreslogs av min vän och bollplank. Något vi funderat på tidigare men jag har inte riktigt fått fingrarna ur. Sagt och gjort.

Två små fat, ett med vaniljsocker, ett med grillkrydda. Tanken är att hund ska fatta att vanilj är bra skit. Vanilj var bra skit, så till den milda grad att hund åt upp det. Grillkrydda var däremot inte gott. Vi gav väl upp där och min förhoppning var att hund gillade vanilj.

Ikväll så tog jag det nu tomma vaniljfatet, som fortfarande luktade som en halv sockerkaka, och ett identiskt men nydiskat fat. Tanken var att utesluta visuell diskriminering.

Man kan väl säga som så att ett signifikanstest skulle inte vara upplyftande. Hund ville lika gärna slå, peta, äta, putta på det rena fatet som vaniljfatet. Hela passet igenom.

Jag har ju länge misstänkt att hunden inte läst instruktionsboken till sin nos. Eller så har han köpt den på IKEA och tappat bort specialverktyget och hörnmuttrarna. Eller båda.

Euforin...

..som uppstår när man kommer hem från jobbet, ser att man glömt sovrumsdörren på glänt, går in med tarmarna i ett skruvstäd eftersom man förväntar sig att finna ett rum i samma standard som om en grizzlybjörn på fultjack gått bärsärk. Och så är allt helt. Inget är tuggat, sönderslitet, gnagt, nerseklat, vält, uppätet. Helt.

OHFUCKINGCRAPONACRACKERHUNDJÄVELNÅTINTEUPPSAKER!

Tröttmössa

Såhär ser underredet ut på svarträven. Det här är även bilden som möter mig varje morgon.

Med tanke på all päls när tassarna är i infällt läge så är färgen det enda som avslöjar vilken ände av hunden som är upp och vilken som är ner. Vad som är bak och vad som är fram är inte fullt lika enkelt alla gånger...

Arbetsförmedningens nya handläggare

Eller ny och ny, det var att ta i lite.

När jag skaffade en sheltie var jag väl medveten om att det kan vara en skälltie jag får (jag som hatar hundskall, smart drag där). Tillfredsställelsen var total när valpen visade sig vara väldigt tyst, skall kom när han var riktigt upphetsad, och eventuellt om gäster knackade på när vi var hemma (ensam är han tyst som en majskolv trots knackningar).

Men så kom hormonerna. Hunden som aldrig brytt sig i folk, mer än att han vill hälsa på de som visar någon form av uppmärksamhet som möjligtvis skulle kunna vara riktad åt hans håll. Hunden som bara traskat på och betat förstrött på grässtrån och funderat på livet. Well, den hunden rymde. Kvar blev hunden med hormoner.

Med hormoner så har vi stött på en del faschinerande saker. Bland annat en radar, vilken aktiverar skall-, studs- och morrfunktionen samt skorpiontagssvansen när den får en träff. Den här radarn ger utslag på folk, men inte vilket folk som helst. Den tycks ge utslag på... ja... folk som borde kamma sig och skaffa ett jobb, om vi ska vara politiskt inkorrekta.

Vi kan möta en människa på trottoaren. Hen går målmedvetet, tyst, nedvänd blick och portfölj. Hen har troligen ett jobb och hund trippar på som om människan inte existerar. Sen, på samma trottoar 1 minut senare möter vi en annan människa. Målmedveten gång, tyst, nedvänd blick. Och en påse. Hund reagerar på långt avstånd och skäller ut henom och morrar att han minsann vet att människan i fråga fuskat med stämplingen. Påsen visade sig vara en systemkasse.

Folk som sitter och dräller i parker, står i trappuppgångar, går vid olämpliga tider för ett 7-16-jobb, oavsett om de är fulla eller nyktra. Stilla eller i rörelse. Tysta eller högljudda. Ibland tillochmed brats. De skälls ut. KAMMA ER! SKAFFA JOBB, FÖR BÖVELEN!!

Uppenbarligen så anser hund att man inte heller kan ha ett samhällsnyttigt jobb om man bär reflexkläder. Vägarbetare, lastbilschaufförer, maskinister - vem behöver dessa? GÅ OCH GÖR NÅGON RIKTIG NYTTA!

Till mattes förtret så anser svarträv att även poliser tillhör den kategorin. Man kan inte göra ett vettigt jobb med reflexer. Poliser bär reflexer. Alltså är poliser inte vettiga. KAMMA ER!

Och sen har vi alla vanliga, arbetande människor som går, springer, cyklar, fikar, går i grupp, leker med barn och annat som vanliga, arbetande människor gör. Dessa trippar man förbi med svansen på halvstång i helt egna tankar. På sin höjd så stjäl han ett sniff precis vid passagen.

Jag skulle gärna gå ner i arbetstid, kanske kan Herr Rävs nya sysselsättning generera lite inkomst? Det finns ju tjänstehundar för polis, räddningstjänst och vård. Varför inte för ABF eller FK?

Välkomna!

Keir har ju gått och blivit hund. Han har blivit större, fått mer päls, mer testosteron och framförallt mer åsikter. Och sådana måste ju vädras i det offentliga rummet, det vet vi ju alla. Så vad är bättre än en egen blogg?

Egentligen så kan det inte bli på ett annat sätt, när man växer upp med en bunt illrar. Och han kan ju inte hänga i deras blogg numer, det är helt enkelt inte rätt.

Håll i skosulorna, det gör jag i vart fall.