En bunt bilder

Beklagligt nog rastas inte kameran lika frekvent nuförtiden. Saker kommer ofta emellan. Livet, orken och sådär. Men ibland följer den fortfarande med. Inte för att det är särskilt bra för någon när hundarna ser ut som tvärmongon på 95% av bilderna.

Ett mycket sällsynt tillfälle när Ash ser sansad ut

Storleksskillnad: Keir hänger i pinnen Ash sträcker sig för att ta

Störst pinne vinner!

Sandgropen, igen

Latmansrastning av hundar: åk till sandgropen, öppna bildörren och håll i dig i närmsta spädbjörk.

Vi har vart där ett par gånger tidigare, det såg ungefär likadant ut då, dvs flygande hundar och sand i underkläder. Men alla är nöjda efteråt.

Det är lite skillnad i tasstorlek..

Blåbär är gott!

Hejja Äsching friskt humör, tungan hänger utanför!

Såhär glad är han alltid. Mest glad!

Älskade, näpna lilla svarträv

Mongo & Mango

Jag är något oklar över när det hände, det här med att valping blev så stor att hunden numer tar genvägen under honom om han står i vägen. Det var strax före han började gena över hunden om han var i vägen, alternativt stod någonstans där valping i en sekund av dålig impulskontroll kände att han behövde färdas.

Det är som sagt oklart, vi har lyckats avgränsa oss till tiden mellan februari och nu, typ. För det slog mig när jag såg den här bilden, att jösses vad stor skillnad det är på dem.

Det är kanske inte så knepigt att främmande man utanför Ica så sent som igår utbrast "vilken fin Collie!". Tilläggas bör att han själv har en skock Collies..

Utställningsbilderna

Sent ska syndaren vakna lyder ju ordspråket. Det kan även appliceras på matten och hennes blogguppdatering.

 

Såhär lugn och sansad såg det vita helvetet ut, bland annat

 

Såhär fint kunde han även gå, bland annat.. 

(för allas skull finns inga bilder på baklängesgaloppen)

 

  Efter spektaklet tog vi en välbehövlig skogstut med 

Tant S, Lushund, Snigeldjuret och Fiskpinnen

 Självklart hittade blötdjuret himself ett blöt att att stoppa sin långa snok i. 

Och ingen var gladare än han. Mest glad.

Badutflykt

Jag har alltid velat ha en badhund. Keir vadar frivilligt och apporterar pinnar som ligger på bottnen intill stranden, men that's it.

 

Ash däremot tycker att vatten är superdupermegajättekul. Så pass att han, när vi häromdagen begav oss ut i en skog och hittade en underbar badplats där vi stannade två timmar, spenderade 85% av tiden i vattnet. Simma gör han dock inte frivilligt, än. Vi får nog jobba lite på simtagen, baddaren, silverfisken och sådär.

 

 

 

 

 

 

Äsch då, det är bara ett överkast

Det är inte bara det lilla satskapet som demolerar saker. Tydligen. Det vita helvetet har visat sig mycket kapabel han också.

Nåväl, tur det finns billiga överkast. Synd att golvlister inte är lika lätta att ersätta.

Sandgropen

Vi har "hittat" en sandgrop. Hundarna sprang oavbrutet i 40 minuter. Matten satt och förkylningsflämtade på samma fläck i samma tid. Bra kompromiss tyckte alla. Kameran följde med, det var dock mest en stilstudie i flygande sand och 101 sätt att ramma en valp. 

Den flygande valpen..

   Micropaus. Betoning på micro.

 Har jag sagt att valpen är större än hunden på alla ledder nu?

 Snygg kan man sällan beskylla Ash för att vara, men gladast är han alltid!

 Ibland kan han dock glimma till, och ge en hint om att det faktiskt kommer bli 

en fin hund av honom med en vacker dag.

Äsch då, det blir hund av honom med

Ash är nu 5 månader gammal, ca 42cm i mankhöjd och 8 kg tung. Sen ska vi inte tala om att hans huvud är en mil längre än Keirs, öronen är stora som segel och tassarna ser ut att tillhöra en mycket större hund. Han har med andra ord en del att växa i än. Och en päls att anlägga. Och några mjölktänder att avyttra. Men Äsch då, det ska nog bli en hund av honom också!

 

När Ash var liten valping så hade han en svart nos, med ett stort rosa fält med två symetriska svarta prickar. Ganska snart efter hemkomsten flöt de två prickarna ihop till en oval, som sedan växte och skapade två rosa fläckar. Den ena försvann och den andra krympte, och nu så är hela nosen svart. Lite fascinerande, och rätt mycket snyggare också.

Bilder, typ

Valping växer så det knakar. Han har i och för sig ett par rejäla tassar att växa i, en långsnok börjar ta form men någonstans på vägen så blev han även typ sju mil lång. Snart måste han väl bära nån slags röd rosett i svansen för att varna för utstickande last.

Välkommen Ash! aka. en vecka med valp

För en vecka sedan tutade vi iväg till Tidaholm och hämtade vapp. Han sov sig genom hela resan och väl hemma så tog det inte många minuter innan han och Keir lekte tillsammans. Så mycket svansvift har jag inte sett på svarträv på jag vet inte hur länge. Han är ingen svansviftare, precis. Ibland undrar man om han ens har en viftfunktion på den.

Ash (som blåräv heter efter många om och ännu fler men) är en rätt rolig liten sak. Han tar det mesta med ro. Att åka bil, gå i djuraffär, genom automatiska dörrar, åka hiss, träffa okänt folk.. Ja, inget är ett problem. Blåskontroll vet vi inte alls vad det är, nattetid håller han max 5 timmar och det är inga problem att kissa 5 gånger på en timme heller. Inser att jag var bortskämd med Keir som sov hela nätter från start..

Keir verkar på det store hela tycka att det är superskoj med valp. Speciellt när den kom på att det går att ha tjurrusning genom lägenheten, vilket lett till att vi flera gånger om dagen rusar ut i hallen och tillbaka ungefär så många gånger som det behövs för att matte ska börja författa ett förlåt-brev till grannarna under.

Det har även visat sig att det går att ha muppryck med valp. Det där när han ligger och morrar och studsar som en skogaholmslimpa. När man gör det tillsammans med valp i soffan är det mer som att dela soffa med en skock sjövilda grävlingar än en hund och en valp.

Så. Även om jag är så trött att jag ramlade i sängen när jag skulle sätta mig upp, och sen vinglade in i dörrkarmen så hårt att jag höll på att skalla väggen och att Ash just sprang till sin bädd och kissade i den så är det en helt fantastisk liten hund vi har fått hem.