När två blir tre - om rävökning

Här kommer en välbevarad hemlighet: Vi ska bli med blåräv!

Har länge funderat på en till hund. Tankarna har gått fram och tillbaka. Vilken ras, har länge vart sugen på Tollare tex. Vilken tid, när vi skaffade Keir var vi två människor varav en jobbade skift vilket var perfekt. Vartifrån, det finns ju en uppsjö uppfödare, att hitta en som passar bra är ungefär lika energikrävande som att hitta maken till den där strumpan som legat ensam sedan 7 månader tillbaka.

Nånstans så landade jag i att det får bli en till sheltie. Jag avgudar Keir, problemet är bara att han inte är särskilt rastypisk. Och det är just de delarna jag älskar. Men inget är som att se honom leka med nån av samma ras.

Nu är nog en bra tid, han är 2,5 år och har just blivit vuxen på riktigt. Dessutom bor jag kanske 32 m från jobbet, bättre läge än såhär blir det liksom inte.

Så. Jag har klickat runt lite planlöst på interwebs, och en dag snubblade jag över nåt som verkade intressant. Efter en stunds halvavancerat stalkande (tack avelsdata, hunddata, facebook och google) så hade jag läst allt jag kunde hitta om såväl kenneln, mamma, pappa och möjligen nån granne. Skickade ett mail på vinst och förlust och förklarade att jag är en trevlig person trots  eventuell creepy-stalking. Efter en del om och men, och en avbokning och återbud så åkte vi till Tidaholm för att säga hej till  uppfödaren, tiken och valparna. No need to say more, gissar jag.

Så, den 9 februari får vi tillökning i hemmet av en liten bi-blue hane. Förväntningarna ligger på en trygg, stabil hund med antagligen lite högre mankhöjd och eventuellt lite mindre reaktivitet än det jag redan har. På gott och ont. Rektiviteten hos Keir är ett problem vid hundmöten exempelvis, trots sjukt snabba avreaktioner, men även det som gör mig mentalt gråtfärdig av lycka och faschination vid träning. Blåräv ska bli en minst lika häftig hund, hur skulle han kunna bli annat med svarträv som storebror?!

Den ljuvligaste lilla vappvapp heter TheLooks Go for it Odd. Vi måste komma på ett arbetsnamn också. Keir röstar för Råtta [wröttah] eftersom hans favoritleksak är ikea-möss och jag kan ha sagt att det här ska bli hans bästa vän. Vi behöver nog fila lite till på namnet känner jag..

om skator och att besvära medmänniskor

På promenad för ett tag sen drog hund iväg som en avlöning, och fick något tuppjuck uppepå en sten.

Det framkom efter ett tag att det var en exeptionellt kaxig skata som bara ska ha. Högst upp i ett träd.

Den sket högaktningsfullt i skåpmongot på stenen. Skåpmongot sket lika högaktningsfullt i att matte ville få stopp på oljudet, alternativt få med sig hunden därifrån.

Förbipasserande såg frågande ut. Matte log ansträngt och mumlade något om skåpmongon och dåliga dejter med skator. Förbipasserande såg besvärade ut. Matte log ännu mer ansträngt. Skåpmongot bestämde sig för att skatan hade fått sitt och kom studsande med svansen i topp och förväntade sig att få godis.

Skaffa hund, they said. It will be fun, they said.

Hund och exeptionellt kaxig skata

Risk & säkerhetsanalytikern

 Låt mig presentera anledning till att vi kan  sova tryggt om natten: Keir, the great slayer of soptunnor and reflexvästar, protector from drällande människor who really needs to kamma sig and skaffa ett jobb.

Det begicks otukt (gammal man med käpp) på gatan (alltså, inte vår, den längre bort). Det hela var väldigt suspekt (ja, alltså, han bara stod där och drällde, säkert okammad också) vilket enligt en snabb risk & säkerhetsanalys, med en sannolikhet lika hög som nämnda analytikers tankar om sig själv, måste betyda att illdåd planeras. Det var även högst troligt att den illdådande gynnaren inte hade ett jobb heller (pension är ingen ursäkt, det ska ni ha klart för er!). 

Så, Keir gick all batdog på situationen. Han morrade och boffade ett par gånger från sin sniperposition på köksbordet. Situationen var spänd, mycket spänd, lite Kuba-krisen-spänd faktiskt. Men illdådaren fegade ut, och klev in i en bil som anlände passande nog och de lämnade kvarteret.

Tänk vilka otäckheter vår luddige försäkringskassehandläggare och tillika säkerhetsanalytiker avstyr. 

To protect and serve. 

Batdog

Att sy med en hund

Att sy med iller var ett projekt. Minst sagt. Därför hade jag någon naiv tanke om att det skulle gå smärtfritt med hund.

Ja, om man inte har en hund som vuxit upp med illrar då förstås.

Det var inte alls samma tunnelanläggande, grävande, släpande och rullande. Men en lång snok och en hårig rumpa mitt på tyget utgjorde fortfarande ett hinder. 

Å andra sidan får man väl se det som en seger i sammanhanget.

Resultat blev dock godkänt.

Frostpromenad

Matte har råkat gått och köpa en ny kamera, och hund får i vanlig ordning stå modell, även om solen var påväg ner. I vanlig ordning så blev det fler bilder på en luddig, suddig hundrumpa, men dessa ska vi bespara samtliga från..

Räven raskar över isen (pun intended)

Någon som är sugen på ett Nikon D5000 kamerahus btw? Jag har ett liggandes.