Tugga, tugga egenstickade lovikavantar

När jag var 15 önskade jag mig garn i födelsedagspaketet Och en instruktion för lovikavantar. Jag fick allt detta, och skapade egna vantar med svett, tristess och onda fingrar. 

Dessa vantar har sedan följt mig överallt. De har vart med om det mesta och visst, de började bli lite tunna längst ut. Men de hade lätt fixat några år till. Om de inte mött räv en solig dag förstås.

Mupphund

No comments...

Ser ni vad jag lever med?!?

Den sötaste lilla hundensvännen

Hund har inte ätit upp något han inte ska äta idag. Vad vi vet. Så nu kan man ju medge att den är rätt massamycket supersöt. Faktiskt.

Att han åt (sin) mormors stay-ups på annandagen och kräktes upp dem nån gång kring nyår och nu ger matte efterhandsångest och hjärtsnörp som yttrar sig genom något som för den oinsatte måste se ut som ett patologiskt intresse för att studera hundfekalier och att se hund klämma ut dessa. Ja, det är en annan historia.