Om att ta spermaprov (eller hur du tar din hund på en dålig dejt)

Det finns vissa planer om att eventuellt sprida Keirs mongoeminenta gener vidare. Inför detta så önskades ett spermaprov. Jajamän! svarade jag, utan att egentligen veta vad det hela innebar.

Eftersom jag googlade som snabbast utan att nå framgång, så tänkte jag dela med mig av hur det går till. Tänker att jag inte kan vara ensam om att inte veta, men behöva ta reda på det.

Väldigt kort och enkelt talat kan det liknas med en riktigt dålig dejt.

Först sätter du ut en kontaktannons. Ditt mål är att hitta en tjusig tik i högsta löp. Det är ju så alla seriösa dejter börjar, det borde vara allmänt vedertaget i dagens internetbaserade samhälle. Förslagsvis annonserar du i lämplig facebookgrupp, såvitt jag vet har inte DogTinder släppts än.

När du fått tag i en tik i löp, med tillhörande ägare som är villig nog att gå med på detta spektakel är det dags för steg två: boka ett bord en tid hos restaurangen veterinären.

Dagen kommer, nervositeten stiger och du tar din intet ont anande hanhund till veterinären. Eftersom man bör vara ute i lite god tid så hinner ni vara där och känna av den lite småstela stämningen som alltid bör infinna sig inför en dejt. Kommer allt gå bra? Kommer det lyckas? Kommer hon tycka att han är dum i hela huvudet och be han fara och flyga så långt som det går att kasta honom?

Så kommer tiken dit. Hon kliver in i rummet, och det är nu alla höga förväntningar ska infrias. Hon ser kanske inte riktigt ut som på profilbilden, den var nog tagen för något år sedan, och med minst tre filter och insugen mage. Men hon ser snäll ut. Så för säkerhets skull skäller vi lite på henne medan hon med måttligt intresse sneglar på honom ur ögonvrån.

Hälsningsritualen inleds, ett en viss spänning hänger i luften. Mattarna och veterinärerna är spända på att se lite action som vilka wingmans som helst. Hanhunden är spänd för nu har han fattat att hon är skitsnygg luktar jättegott. Tiken är helt säker på att det här var inte vad hon hade tänkt skulle hända när hon lastades i bilen för att åka hemifrån.

När hälsningsfasen snabbt klarats av är det dags för lite prat om väder och vind mer intimt sniffande. Nu är det underförstått att saker och ting kommer hända. Lite fumligt sådär närmar han sig, famlar med skärpet, och det är dags för det vi alla kom dit för, med eller utan vetskap.

Eftersom veterinären ska studera sperman i microskop så måste den samlas upp, och vi vill ju inte heller ha en oplanerad graviditet dräktighet på halsen, så här gäller det att vara påpasslig och snabb med en kondom påse.

Keir fattade ungefär nollsju och helt agerade på testosteronpåslaget så gick det ju precis som det kunde förväntas: han började jucka på hennes lår, och hon stod tålmodigt och stirrade in i en vägg. Sen juckade han lite på ett framben och hon såg besvärad ut. Och efter det försökte han till och med jucka i hennes öra, men där någonstans kände vi alla att liknelsen med en dålig dejt gått för långt.


Det hela slutade lite snöpligt. Eftersom Keir har en integritet så stor att den behöver fällas ihop för att passera en dörröppning så kunde han inte acceptera att någon kom närmare än den personliga kilometern. Så inget prov kunde tas.

Vi fick packa ihop, tacka för visat intresse och gå åt skilda håll. Och precis som vid en dålig dejt lär vi inte ses igen.

Det här tillhör definitivt avdelningen saker du inte gjorde innan du skaffade hund.

Ash ska ställas ut (på balkongen, tror han)

Någon gång så vill jag ju ställa ut hund. Som kemiskt kastrerad får ju inte Keir ställas (SKK har ju en rätt avig inställning till sådantdär som kastrerade hundar) men när jag köpte Ash hade jag ju en liten förhoppning om att han skulle kunna ställas.

Jag och tant S har spånat på det här ett tag, och idag, med bara några skälvande minuter kvar på anmälningstiden påminde hon mig och i rent brådmod anmälde jag ett stycke Paddel.

Hujedamig, hur ska detta kunna sluta väl? Inte nog med att hunden i fråga säger Äsch då, det är bara en rasstandard, han tycker ju inte heller om att bli hanterad (i vart fall inte när man själv insisterar), kan knappt ta sig fram vettigt i ett koppel och rätt som det är så händer läskiga saker (typ högtalare) och som den slow learner han är så kommer han över saker - om ett tag.

Så, om nån vecka befinner vi oss i Täby, skallrar knäskålar ur led och paddlar domare i ögat. Mitt mål med insatsen? Att vi kommer levande därifrån, både jag och Ash. Och jag är inte ens en tiondel så ironisk som jag låter när jag säger det.

När jag berättade för Ash att han ska ställas ut så blev han såklart jätteglad, det är ju trots allt standard 1A på den här hunden, och trodde jag skulle ställa ut honom på balkongen.

Det här kan ju gå precis hursomhelst.

Tugga, tugga jävligt dyr klänning

Min kära vänkollegagranne kom över med tre klänningar häromdagen. Jättefina klänningar, som alla passade superbra. Jag lade dem på sängen och lämnade rummet någon minut. Det var allt som behövdes för det lilla satskapet att tugga i sig en halv ärm på en helt ny, oanvänd klänning med tresiffrig prislapp.

Som tur är äger jag en symaskin, och förhoppningen är att klänningen ska kunna göras kortärmad. Det rådde vissa tvivel om vem som var förövaren eftersom valping också tuggat saker på slutet, men tvivlen upphörde när det var dags för kvällspromenad igen om man säger så. Matte kunde inte titta på räv ett tag, igen.

Att targetkissa på tyg

Det här med rumsrenhet.. Jag inser att jag var bortskämd med Keir, som sov hela nätterna från start, som hade någon form av prototyp till blåskontroll redan som valp.

Ash har det garanterat inte. Det har hänt att han kissat 7 gånger på strax över en timme. Nu börjar det bli bättre, men en sak är märklig. Han kissar på tyg.

När man rumsrenhetstränar alla andra djur så utnyttjar man ju ofta den där lilla smarta inbyggda grejen som gör att man helst inte kissar där man sover. Well, det fungerar inte på mongomangon. Snarare tvärtom. Så till den bisarra graden att han targetar tyg.

Han söker upp den filt han sover på och kissar på den. Oavsett vart i hemmet den ligger. Om det inte finns något annat av tyg närmare förstås.

Igår lade jag ut Keirs hundbädd, som efter senaste kissolyckan vart utom kissavstånd. Det gick bra, valpen sov på den, sen vaknade valp, gick en vända och kissade på den. Senare galopperade han in i badrummet och kissade på mattan där inne.

Jag skulle vilja reklamera den delen av valping. Faktiskt.

om skator och att besvära medmänniskor

På promenad för ett tag sen drog hund iväg som en avlöning, och fick något tuppjuck uppepå en sten.

Det framkom efter ett tag att det var en exeptionellt kaxig skata som bara ska ha. Högst upp i ett träd.

Den sket högaktningsfullt i skåpmongot på stenen. Skåpmongot sket lika högaktningsfullt i att matte ville få stopp på oljudet, alternativt få med sig hunden därifrån.

Förbipasserande såg frågande ut. Matte log ansträngt och mumlade något om skåpmongon och dåliga dejter med skator. Förbipasserande såg besvärade ut. Matte log ännu mer ansträngt. Skåpmongot bestämde sig för att skatan hade fått sitt och kom studsande med svansen i topp och förväntade sig att få godis.

Skaffa hund, they said. It will be fun, they said.

Hund och exeptionellt kaxig skata

Recept på god hundaktivering

Det finns tyvärr dagar då hunden inte aktiveras på ett bra sätt. Anledningarna kan vara många; tidsbrist, livsleda, snöstorm, mansförkylning, lättja. Oavsett så är det synd om hunden som spenderar en större del av dagen med att vältra sig i sängen.

Då finns det en nödlösning som Sänd från ovan, som kommer hålla hund strängt upptagen i nästan en timme. Hundglassen.

Framgång är till för att delas, så här kommer receptet.

Du behöver:
Valfritt antal ihåliga hubdleksaker, typ Kong
Plastpåsar
En näve trist torrfoder
En skvätt bättre torrfoder
Trevligt godis av torrfodertyp
En slatt fiskolja
En klump färskfoder eller köttfärs
Överbliven äggula
Annat snusk som är flytande
Övrigt snusk som kan blötas upp
Hammare
Skål

Hur du gör:
För att snabba på processen så är det bra att krossa torrfodret. Lägg mindre mängd i en påse, placera på oömt underlag. Banka på påsen med hammare. Missa påsen och träffa tummen, eller slå ett jack i bordsskivan, vilket som fungerar.

När du krossat innehållet hjälpligt (tillsammans med hoppet om att slippa kroppsskador vid i vart fall denna hundaktivitet) och bara ska banka en gång till så slå sönder påsen så hälften av torrfodersmulorna flyger ut över halva golvet och minst 84% av bordsytan. Borsta ner bordssmulorna (plus smulorna från frukostmackan som du ännu inte avslutat) i skålen. Ge upp på de sista bitarna som ej krossats, lägg även dem i skålen.

Ta fram en ny påse och börja om med ännu en del torrfoder eller hårt godis. När du spräcker även denna påse och ska borsta smulorna i skålen så borsta även ner den där frukostmackan av bara farten. Lika bra egentligen, den är ändå täckt av ett lager torrfoderdamm. Om du inte föredrar extra proteintillskott i frukosten förstås, då kan du äta den. Jag rekommenderar dock kvarg för extra protein, mycket godare och finns i hallon, lime och persikasmak. 

Kliv på en halvkrossad torrfoderbit, helst ska den träffa häl eller hålfot. Yttra valfria svordomar, jag rekommenderar vilken könsord-kroppsdel-kombination som helst.

När du mosat allt hårt, och bordsskivan ser ut som om 4 elefanter med steppskor gått all riverdance på den, så blandar du ner allt övrigt gegg i skålen. Glöm inte att spilla fiskolja på minst en skåplucka. Be hunden slicka bort spillet. Det kommer ge en glad hund och en ännu större yta skåplucka att rengöra senare. Samma sak gäller allt du spillt på golvet.

Du bör nu ha en gegga som ser ytterst vedervärdig ut. Ser den bara lite äcklig ut så har du misslyckas och bör addera lite fiskrens eller valfri inälva.

Häll på lite ljummet vatten, tanken att allt ska bli en fuktig gegga. Vänta en halvtimme eller så lång tid det tar för hela ditt hem att börja lukta som ett gammalt björnide i februari. Mosa runt med en gaffel tills sörjan är någorlunda jämn.

Ta fram alla leksaker och fyll dem till hälften med geggan, den andra hälften hamnar ofelbart överallt du inte vill ha den. Pluspoäng om du får något i näsan. Lägg de fyllda sakerna i varsina plastpåsar och in i frysen.

Sanera hemmet.

När du sen serverar en hundglass så kan det vara en god idé att begränsa ytan hunden har att tillgå, eller ha god uppsikt över den. Alternativet är annars ofelbart fiskoljegeggfläckar på ditt vita överkast. Eller på tapeten. Eller så tappar hunden in leksaken under tv-bänken och får inte ut den, och du har glömt bort att hunden fick en glass när du kommer hem och blir påmind tre dagar senare av doften som slår dig över ansiktet som en tre-tums träplanka.

Enjoy!

Tugga, tugga smör (och spy upp det på en gardin)

Det var en gång en matte som skulle åka bort. Från hemmet, bygden och hunden.

Det var, vid samma gång, en hund som 5 minuter efter att matten hals över huvud i sedvanlig oordning sprang från hemmet för att hinna med tåget bort från nämnda bygd lämnades ensam med ett smörpaket på soffbordet.

10 minuter efter att matten lämnat hemmet får hon ett meddelande av den lika lämnade hundvaktaren. Hund hade ätit smör som om det inte fanns en morgondag. (matten tänker; oj vad skönt att sitta på tåget nu och inte behöva hantera bieffekter av smörätadet)

Ytterligare 20 minuter senare kommer nästa meddelande, hund är då i full färd att kräkas upp smöret på parketten. (matten tänker; jag tycker verkligen om att åka tåg just nu)

Det går en stund till innan det återigen plingar i mattens telefon, nu har hundkräket kräkts på den vita gardinen (matten tänker; SJ, jag älskar er för att jag får sitta på ert tåg just nu och inte torka hundspya från gardinerna).

Senare på kvällen kommer ett till meddelande. Den eminente hundpassaren passar inte bara hund och torkar hundspya, den tvättar även gardiner som hund spyr på. Däremot så hade ingen räknat med att gardinen skulle krympa två decimeter på längden.

Vilken tur att matten inte hann fullfölja sina planer på att sy upp nämnda gardin innan hon visste att gardinen krympte. Det hade ju kunnat bli jobbigt.

Inget ont som inte för något gott med sig. Och i den här dysfunktionella familjen så får man leta positiviteter varhelst de kan uppstå, om det så är i en spya.

Den sötaste lilla hundensvännen

Hund har inte ätit upp något han inte ska äta idag. Vad vi vet. Så nu kan man ju medge att den är rätt massamycket supersöt. Faktiskt.

Att han åt (sin) mormors stay-ups på annandagen och kräktes upp dem nån gång kring nyår och nu ger matte efterhandsångest och hjärtsnörp som yttrar sig genom något som för den oinsatte måste se ut som ett patologiskt intresse för att studera hundfekalier och att se hund klämma ut dessa. Ja, det är en annan historia.

Hund åt headset - igen

Hund åt ju upp mattes headset. Vilket var rätt onödigt. Men matte köpte ett nytt. Jättebra, jättefint, vitt och matte var jättenöjd. I en vecka. Sen åt hund upp det nya headsetet.

Eftersom han förra gången mest åt upp gummipluppen (vilket inte demolerade headsetet helt egentligen) så tog han i lite mer den här gången och åt inte bara upp gummipluppen, utan bet även lös själva högtalaren. Medelst skruvmejsel (!) och tändare (!!) har husse dock lyckats peta ihop det tillräckligt för att vi skulle kunna kränga på en annan modifierad gummiplupp och då går det att använda hjälpligt tills nytt kan inköpas.

Själv är jag väl av åsikten att jag inte kan leva utan ett headset, men att jag inte kan köpa mer än ett i månaden. Budget och sånt liksom.

När jag såg dådet blev jag faktiskt arg på hund. Inte fullt så mycket för att det var mitt headset. Inte heller fullt så mycket för att jag hunnit äga det i en vecka. Men det är liksom droppen. Hundjäkeln är ju värre än en trädgårdsflismaskin på speed.

This is why I can't have nice things!

Är det inte det ena...

..så är det det artonde.

*snusk-alert*

Satte mig i soffan för första gången sen jag kom hem tre timmar tidigare. Hade irrat runt som en dekapiterad höna med disk, tvätt, plock och matlagning. Tar första tuggan när räv hoppar upp i soffan, och börjar hulka.

I halv panik hojtvrålar jag "GÅ NER!" men räv hoppar självklart inte ner och jag sitter självklart så långt bort att jag inte når honom för att fysiskt avlägsna räv med tillhörande, annalkande katastrof.

Med insikten att det är lönlöst men med en dåres hopp slänger jag mig likt en rugbyspelare. Självklart hinner jag inte fram i tid, och det enda jag åstadkommer är att sallad hamnade på golvet.

Så. Hund kräks på min soffa. Min svarta MANCHESTERsoffa! Good luck cleaning that. Sen galopperar han ut i hallen och spyr på min tvätthög. För självklart så kan man inte välja att spy på någon av de övriga 13 kvadratmetrarna i hallen som inte var täckta av kläder.

När jag ska plocka reda på kräka nummer två i ordningen så inser jag att den mest består av gräs. Långt gräs. Såpass mycket att jag undrar vars lunchrastaren hittade sådana betesmarker värdiga 30 nötkreatur i novembernorrland. Eller om räv utfodrades med en halv ensilagebal.

Så många frågor, så få svar, för mycket snusk.

Oh, the humor..

Pälsboll

Borstade svarträven igårkväll. Eller ja, jag krattade halva kragen och svansen egentligen. Idag inser jag att jag kanske inte skulle krattat fullt så mycket svans, den ser tämligen ynklig ut när man är van att den ser ut som om den skulle kunna tillhöra en ekorre. Ekorre på 10 kg. I vinterskrud. 

En annan dum grej med att kratta räv är att det inte längre går att blunda för att öronen behöver dejta såväl sax som effileringssax som fintandad kam. Och även torrschampoo. Eller ett bad (det senare undviker vi dock gärna så långt som det är fysiskt möjligt av förklarliga skäl). Bakom öronen sitter nämligen superduperfin päls som av någon oförklarlig anledning lätt blir fet. Och därmed tovig.

Nåväl. Matte är fortfarande hemma med magsjuka. Hund likaså. Så vi har väl tid att ta fram saxar och gå bananer. Eller så kan vi öva oss lite till i ignorerandets ädla konst.

Användarinstruktion för svarträv

När man ska åka bort och någon annan ska vakta räv så måste man ju lämna en användarinstruktion till den. Eftersom räv gärna bävrar saker så är det bäst att vara övertydlig.

Man vet att man...

...är i rätt sällskap när man spenderar en lördagkväll i långkalsonger efter en heldag med hundarna.

Man vet även att man antagligen inte spenderar sin lördagkväll som normalbefolkningen när följande scenario utspelar sig:

Tant S utbrister "Jag känner lukten av bajs!", varpå båda mattorna flyger ur soffan och börjar smyga(!) och viska(!!) runt i lägenheten i jakt på misstänkt bajs. Rädslan för att väsnas beror faktiskt inte på att vi är rädda att det förmodade bajset ska bli skräckslaget och springa iväg, utan på att valpSnigel ska få för sig att återvinna skiten. Tyvär har den fantastiska valpen den mindre fantstiska egenheten att den gärna förtär sina egna fekalier...

Vi hittade inget bajs, smygandet till trots. Snigeln sov. Vi sniffade till och med räv i rumpan för att vara säkra på att det var ett falsklarm.

Och på facebook svämmar det över av fest-/middags-/mysbilder. I ett annat universum än vårt helt uppenbart.