Man vet att man...

...är i rätt sällskap när man spenderar en lördagkväll i långkalsonger efter en heldag med hundarna.

Man vet även att man antagligen inte spenderar sin lördagkväll som normalbefolkningen när följande scenario utspelar sig:

Tant S utbrister "Jag känner lukten av bajs!", varpå båda mattorna flyger ur soffan och börjar smyga(!) och viska(!!) runt i lägenheten i jakt på misstänkt bajs. Rädslan för att väsnas beror faktiskt inte på att vi är rädda att det förmodade bajset ska bli skräckslaget och springa iväg, utan på att valpSnigel ska få för sig att återvinna skiten. Tyvär har den fantastiska valpen den mindre fantstiska egenheten att den gärna förtär sina egna fekalier...

Vi hittade inget bajs, smygandet till trots. Snigeln sov. Vi sniffade till och med räv i rumpan för att vara säkra på att det var ett falsklarm.

Och på facebook svämmar det över av fest-/middags-/mysbilder. I ett annat universum än vårt helt uppenbart.