Backa i trapp aka generaliseringsgeniet at work

Andra försöket att backa i trapp. Joråsåatteh...  

För att jag har den häftigaste lilla generaliserande hunden på den här sidan av polcirkeln.

We got handstående

Vi har ju jobbat oss mot ett handstående ett tag nu. Efter något av ett genombrott förra veckan så har vi höjt kriterierna rejält på slutet.

För nån dag sen så staplades böckerna så högt att han inte nådde upp med baktassarna (för att få en mer korrekt position) och sessionen efter tog vi helt enkelt bort böckerna helt.

Det är inte snyggt. Det är inte träffsäkert (han spenderar hälften av tiden att studsa med bakdelen ståendes mitt på golvet) och vi glömmer efter  var femte belöning bort att det inte alls var "spela död" eller "tryck in nosen i ett hörn och glo" som vi faktiskt tränade på.

Tekniken kan ifrågasättas. Jag hade ju tänkt mig att han skulle backa upp mot något, inte hoppa upp på framtassarna och balansera akterdelen mot random närstående föremål. Men tydligen är det så räv jobbar.

Början på ett handstående

Jag har länge vart småsugen på att lära räv stå på framtassarna mot en vägg. Med tanke på att han är snabblärd som en tornado i vanliga fall (ja som en tornado, det går fort och händer massor i vart fall, sen är frågan om resultatet verkligen blir bra eller bara massaker) men här har jag gått bet.

Vi har tragglat det här måååånga gånger. Det har inte gått fort, och det har inte gått bra heller. Tills nu, det kan ha lossnat något. Tja, tills han efter tre lyckade upprepningar blir tvärsäker att jag egentligen vill att han ska snurra. Eller skaka på huvudet. Eller ligga som en vägblockad och ha någon slags stare down kombinerat med frustrationsgnäll.

Nu höjde vi ribban rejält från två böcker till att under ett pass kunna bygga på flera omgångar.

Kanske, kanske, peppar peppar ta i takbjälken, har vi början på handstående.

Mupphund

No comments...

Ser ni vad jag lever med?!?

Stormvarning - den retroaktiva versionen

Det har ju stormat en del på slutet. Det har varit Hilde, Sven och Ivar, nästan dansbandsvarning. Vilket i sig är lika illa som en klass 3-varning. 

Förra helgen innebar det, förutom den traditionsenliga stormingrediensen vind, en del snö. Förjäkla mycket snö vill jag mena. Vid frukost låg det kanske två cm av det kalla vita på marken och hund var fladdermusexkrement-glad för det. 

Vid lunch hade det börjat falla någon enstaka snöflinga. Vid middagstid rådde snödjup boghöjd på hund. Hund var inte fullt lika fladdermusexkrement över det. 40 minuter senare stack bara rutan och backspeglarna ut från snödrivan som kommit att utgöra min bil. 

Då tyckte inte hund att det var rätt så jävligt.

Har ju alltid sagt att storleken på shelties är himla snodig. Den äter inte mycket. Den bajsar inte mycket. Den väger inte mycket. Den kan tas under armen vid behov. Det som däremot visade sig med all önskvärd tydlighet var att den låga markfrigången gör att 4-hjulsdriften kopplar ut i extrema snömängder. Han körde helt enkelt fast.

Promenaden började med att hund skulle gå ner för trappan, som var översnöad. Hund åkte kana på rumpan utför hela trappen i en sån fart att jag tappade kopplet och vid trappans slut stod en stöddig snödriva som helt sonika åt upp räv. 

Som tur var hade han sele och kopplet hängde fortfarande utanför så jag kunde bogsera ut honom. Bokstavligt talat. Sen skulle vi försöka ta oss från vår trapp ut till vägen, där det i vart fall fanns något bilspår man kunde gå i. Vilket var lättare sagt än gjort i nysnö som nådde mig upp på låren på sina ställen. Hund simmade bröstsim mer än han gick/hoppade fram. 

Frågan är om man ska skaffa snökedjor till honom, eller om man helt enkelt ska sätta honom på pulka nästa gång det kräksnöar innan snöröjarna hunnit skotta fram oss.

Träna med en svarträv

En av de största plussidorna med en svarträv är träningsbiten. Enda anledningen till att han inte kokar kaffe är som sagt att jag inte lärt honom det. (om du inte är intresserad av hundträningsfördjupning, hoppa över kommande stycke) 

Det går skrämmande fort, och det generaliseras en hel del. Han är tyvärr inte jättelätt att shejpa då han väntar ut hjälper, vilket är helt mitt fel då jag helt enkelt är inkapabel till att inte ge hjälper. Vilket jag försökt köpa mig ur genom att ge mycket små hjälper, vilket inte spelar någon roll för min hund ser hjälper där knappt några finns. Så egentligen har jag målat in mig i ett hörn, där hund misstolkar mina signaler då och då. Eller egentligen så är det jag som pekar och flaxar fel i förhållande till vad jag vill, räv gör bara som jag säger. Det är väl det som är problemet, att han i en del avseenden gör exakt det jag ber om, även om jag inte själv fattar vad jag ber om. Men oftast går det rätt, bara jag hänger med, för allt ska ju gå i hundranittio också. Det säger swish så är godishögen slut, och det är bara att hoppas att jag timade något rätt över huvud taget för jag hann nämligen inte tänka en enda tanke under tiden.

För er som inte pratar hundträningsspråk: räv är rätt jävla awesome att träna med, han lär sig allt, skitfort.

Idag tränade vi för första gången på "runt" (runda matte) och "mellan" (ställ dig mellan mattes ben). Efter några förstärkningar (godisar) av positionen "mellan" så tyckte räv att det var tråkigt. Ingen action ju! Ett bra trick ska helst innehålla minst tre galloppsprång och ett hopp om han får säga sitt.

Vad gör räv då? Jo, han går iväg och erbjuder ett roligare trick. Så han slänger en leksak i en korg (ett annat trick vi tränat, "städa"). Och sen läger han sig ner på sidan och spelar död. Och om det är något räv är dålig på så är det att hålla en position, dvs stå still och vänta på belöningen. Men när man är död är man still. Still som en sill. Megasuperstill.

Jag: Men hörrdu, vad håller du på med?
Keir: Jag spelar död
Jag: Jag kan se det, men kom hit nu, "mellan".
Keir: Jag är död.
Jag: Skärp dig, kom hit.
Keir: D-Ö-D-!!
Jag: M-E-L-L-A-N!
Keir: Jag kan inte, jag är död.

Tyvärr filmade jag inte just då, vilket hade vart rätt obetalbart. Jag försökte be honom att göra andra saker också, men han var död. Som tur var återuppstod han när han fick en godis framför snoken.

Men han är ju rätt charmig. "Död", också ett trick som lärdes in under en session, allt som allt två minuter, från början till signal. Sen ska jag inte säga att vi hade full signalkontroll då, men han kom ihåg det nästa gång vi tränade och gjorde rätt på första försöket såatte...

Jaja, kvalitén är skit, men ni ser i vart fall något svart och lurvigt som faller ner och ligger still som en sill när man säger att han blir skjuten.

Ljuva hormoner, för mattar och rävar

Whine alert: matten har i natt spenderat tre timmar i extrem smärta. 

Jag säger extrem, för det är faktiskt rätt extremt när man vrålar rakt ut (hes idag) och den enda anledningen till att jag till slut fick sova var 1600mg ipren och en timme i hett bad. 

Ironin i att vara utrustad med något som kallas för livmoder. Min är mer en dödsmoder. Lite som Mussolini back in the days. Han bodde någonstans neröver och var en sjukt otrevlig och osympatisk typ.

Idag så kan jag i vart fall röra mig, men det hugger fortfarande. Och på det så bryter en förkylning ut. Så jag är hemma. Ser på netflix (vad gjorde man innan netflix?!). Hund borde tycka att livet är lite roligare dagtid med en matte hemma. Men han beter sig som om han hade rabies. Jag vet förstås inte om han faktiskt har rabies. Han har ju vissa aversioner mot att bada, och hans beteende är ju inte helt... normalt. Han är ju varken vaccinerad mot rabies eller testad på något annat vis. Så vi ska inte utesluta saker i förtid.

Det enda jag med säkerhet vet är att om inte Mussolini tar död på mig så kan det bli räv som gör det. Nu sover han, efter att ha muppat runt, tuggat på soffan, vankat av och an, juckat på en kudde och gått en promenad med sin mormor. Ljuva hormoner. För oss båda. Verkligen.

Vinka

Repetition 3 & 4 efter att vi tränat in det under måndagens pass på brukshundsklubbens fria träning.Videon spelades in i går kväll. Idag har vi generaliserat vinkandet så att han vinkar med höger tass när jag vinkar med vänster hand och tvärtom. 

Enda anledningen till att räv inte kokar te åt mig på morgonen är att jag inte lärt honom det. Och att han är morgontröttare än jag, förstås.

Rabiesräv v2.0

Alltså.. Jag förstår om folk tror att min hund är lobotomerad. Eller totalt understimulerad. Eller har stereotypa beteenden. Eller alltihopa..

Mig veterligen är han inte lobotomerad (nåväl, testosteronlobotomi kanske är något de kan drabbas av?), han borde inte heller vara understimulerad med tanke på att han varje dag får fysisk motion och vi tränar minst något litet pass varje dag. Och stereotypa beteenden har han inte utvecklat så sant som jag är etolog *host*

Men. Vi har ju en aktivitetsnivå som är... något högre. Skulle man väl kunna säga. Jag valde förvisso en sheltie som inte skulle vara fullt så mycket soffpotatis som en del kanske kan vara. Han har varit awesome på passivitet inomhus men med testosteronet så har det liksom gått över lite. Kan man väl säga.

Jag vet inte om jag ska skratta eller slita mitt hår när det här sker flera gånger om dagen. Så jag skakar på huvudet. Och skrattar en hel del med.
Man kan ju inte ha tråkigt med en hund som, bokstavligt talat, sparkar bakut.

Träd, slidestop & awesomeness

Avdelningen "häftiga saker som det är helt otroligt att hund kan, trots att vi aldrig tränat dem":

Detta är tredje gången. Ever. Första testades på ren ingivelse och räven gjorde en slidestop på armbågarna som skulle fått en westernhäst att framstå i dålig dager. Vi har testat läggande under gång och läggande på långa avstånd med framgång. Men att det skulle gå in under tiden som räv springer i rabiesfart var helt oväntat. (vänligen bortse från att matten låter mentalt retarderad / som en trasig pipleksak)


Avdelningen "häftiga saker som det är helt otroligt att hund inte kan, trots att vi tränat massor på det":

Passera en hund. Som befann sig på andra sidan gatan. På andra våningens. På en balkong. Utan att morrhoppa som en halv pitbull. Se-ri-jävla-öst. Min kampräv kompenserar verkligen sin awesomeness med en del lite mindre smickrande drag. Eller så kompenserar han sina mindre smickrande drag med awesomeness.

Rabiesräv

Det här är alltså vad jag lever med. Och detta är mest bara ljudlådan.

Han brukar även kombinera med rätt sjyssta moves, det ser lite ut som om en skogaholmslimpa skulle studsa som vattendroppe på högtalare.

Ganska charmigt emellanåt. Ganska hjärnblödningsframkallande när det sker trehundrasjuttioelva gånger om dagen.