Tugga, tugga glasögonskalm

Hund dejtade husses glasögon idag. Och två disksvampar.
Måtte någon unge förvilla sig till vår dörr för trick-or-treat. De får en hel räv i år tror jag.

Ljuva hormoner, för mattar och rävar

Whine alert: matten har i natt spenderat tre timmar i extrem smärta. 

Jag säger extrem, för det är faktiskt rätt extremt när man vrålar rakt ut (hes idag) och den enda anledningen till att jag till slut fick sova var 1600mg ipren och en timme i hett bad. 

Ironin i att vara utrustad med något som kallas för livmoder. Min är mer en dödsmoder. Lite som Mussolini back in the days. Han bodde någonstans neröver och var en sjukt otrevlig och osympatisk typ.

Idag så kan jag i vart fall röra mig, men det hugger fortfarande. Och på det så bryter en förkylning ut. Så jag är hemma. Ser på netflix (vad gjorde man innan netflix?!). Hund borde tycka att livet är lite roligare dagtid med en matte hemma. Men han beter sig som om han hade rabies. Jag vet förstås inte om han faktiskt har rabies. Han har ju vissa aversioner mot att bada, och hans beteende är ju inte helt... normalt. Han är ju varken vaccinerad mot rabies eller testad på något annat vis. Så vi ska inte utesluta saker i förtid.

Det enda jag med säkerhet vet är att om inte Mussolini tar död på mig så kan det bli räv som gör det. Nu sover han, efter att ha muppat runt, tuggat på soffan, vankat av och an, juckat på en kudde och gått en promenad med sin mormor. Ljuva hormoner. För oss båda. Verkligen.

Hussen är hemma!

Att hussen kommer hem är ungefär exakt Det Bästa Någonsin! Då duger det till och med att ligga nära, i stället för att ockupera fotänden av sängen.

Utvecklingssamtal

Min räv kan vara ett litet satskap, det är ingen hemlighet som får plats under badrumsmattan. Min räv med hormoner i ekvationen är inte bara ett litet satskap, han är verkligen ett halvt helvete.

Han morrgläffser och river allt ikring sig under långa perioder på kvällarna, oavsett om han är orastad eller om vi vart ute i två timmar. Han piper. Gnäller. Stressdrar i kopplet. Går knappt att få kontakt med på promenader för det sniffas, smacksmakas på luften och kissas konstant, helst allt samtidigt. Det är rätt faschinerande att det går att dra i kopplet i 85% av tiden och att man samtidigt kan stanna var femte meter(!) för att kissa. Ja, sen så ska vi ju kaxa upp oss om vi ser en hund eller någon som borde kamma sig och skaffa ett jobb. Traven får dressyrhästar att krokna i avund. Svanshållningen är värdig en stridsberedd skorpion. Ett halvt helvete som sagt.

Jag är måttligt road. Så måttligt att jag enkelt kan konstatera att såhär kan vi inte ha det, på fullaste allvar. Då kommer en av oss att förlora vettet, pälsen, cirkulationen, vad som kommer först.

Vad gör man då, när man vet att någon kommer förlora vett, päls eller cirkulation? Jo, man har utvecklingssamtal. Eller kvartssamtal. Vilket som. Sådär som man hade när man var lite och läraren uppdaterade ens förälder om hur allt gick i skolan. Om man skötte sig så fick man beröm och satt där på stolen med knäppta händer och föräldern tittade på barnet med värmande stolthet i bröstet. Om man inte skötte sig så var det en värmande vanmakt som fyllde förälderns bröstkorg, medan ungsjäveln säkerligen satt i ett hörn och målade på tapeterna. Eller tuggade på en perlagon.

Keir är den där ungsjäveln som målar på tapeten OCH tuggar på en perlagon, och golvlisten med för den delen, under tiden den förtvivlade läraren förklarar för den ännu mer förtvivlade föräldern att det är helt hopplöst. De enda framsteg som görs är att ungen ibland byter ut perlagonen mot en fredskalla.

Keir fattar nollsjuttiofem när jag försöker prata med honom om hela vettet-pälsen-cirkulationen-situationen. Jag vet att vi haft kvartssamtal om det, vilket han dementerar. Men jag förstår att han inte kan minnas det eftersom han hade fullt upp med att peta upp toalettlocket 5cm för att släppa det med en smäll och sen göra om det igen. 162 gånger på rad.

Under tiden jag skriver detta så har hunden kraffsat på tvättkorgen, bitit på badrumsmattan och tuggat sönder handtaget på toalettborsten (och dragit runt den i hela hallen, tydligen). Lägger armarna om mina knän och mummlar mitt mantra om och om igen *detgåröverdetgåröverdetgåröverdetgåröver*

Gardinräv

Jag har försökt förklara att folk överlag tycker det är rätt creepy när man står bakom gardinerna och glor.. Eller ligger, med gardinen som en munkkåpa.

Bada, bada liten räv

Keir har badat, för andra gången i ordningen. Det var minsann dags för hunden luktade kräka på låret, allmänt sunk på ryggen och sagg i nacken. Det är nästan så jag inte törs fråga honom vad han sysslat med på slutet...

Hur som haver. Bada hund alltså. Han är ju väldigt lättbadad, det ska jag ge honom. Han står där i badkaret och ser massivt miserabel ut. Sen får man ägna större delen av tiden åt att försöka blöta hunden, men hur mycket man än spolar, lyfter päls och masserar så blir hunden inte blöt inpå skinnet.

Att hund är lättbadad är ju jättebra, det är däremot ingen hjälp när matte är motoriskt och kordinationsmässigt efterbliven. Vi fick exakt samma resultat förra gången, hund visade sig vara nästintill vattenresistent, matte visade sig inte vara det. Nästa gång får jag nog göra hela manövern iklädd bikini.

Miserabel räv

Badad matte

Pip och gnäll

Jag har alltid sagt att jag hatar hundar som skäller. Jag vill revidera det hela lite... Jag avskyr gnäll och pip. Och vad har hänt? Jo, hundskrället har börjat pipa, mest hela tiden. För allt. Och inget. Rastad som orastad. Hungrig som mätt. Trött som pigg.

Det stör mig så till den grad att jag blir irriterad även när jag ser att han kör mute-versionen. Dvs när jag ser på sidornas rörelse att den piper, men utan ljud. Stealth-mode liksom.

Man måste ju kompensera awesomeness med något liksom. Pip tydligen.

Tugga, tugga koppel

Den bästa ursäkten att köpa nya hundprylar är faktiskt INTE att hunden bävrat befintliga, om jag får säga mitt.

Vinka

Repetition 3 & 4 efter att vi tränat in det under måndagens pass på brukshundsklubbens fria träning.Videon spelades in i går kväll. Idag har vi generaliserat vinkandet så att han vinkar med höger tass när jag vinkar med vänster hand och tvärtom. 

Enda anledningen till att räv inte kokar te åt mig på morgonen är att jag inte lärt honom det. Och att han är morgontröttare än jag, förstås.

Tugga, kasta, riva allt du kan

Visst ser den rätt oskyldig ut, räven? Det var han inte. En keramikskål (den finaste skålen han hade förstås) och en IKEA-råtta fick sätta livet till den förmiddagen. 

Och så undrar folk varför hund bara får vara i hallen under tiden jag jobbar..

Användarinstruktion för svarträv

När man ska åka bort och någon annan ska vakta räv så måste man ju lämna en användarinstruktion till den. Eftersom räv gärna bävrar saker så är det bäst att vara övertydlig.

Tugga, tugga dyr vandringsbyxa

Det finns gånger jag blir lite trött på min hund. Det finns gånger jag blir irriterad på min hund. Och så finns det gånger då jag faktiskt känner "matte-kan-inte-titta-på-dig-just-nu".

När räv bestämde sig för att bävra mattes lundhagsbyxor var det ett sådant tillfälle. Om ni har en aning om vad deras traverse pant kostar i inköp och hur mycket jag älskar dem skulle ni nog förstå varför.

Mörkare tider och reflexvästar på rävar

Hund har ju, återigen, åsikter om användandet av reflexkläder. Men, hund är även liten, svart och mycket hårig och jag skulle föredra att han inte slutade som ett roadkill.

För att en hund inte ska sluta som ett roadkill är det en fördel om folk som skapar roadkills ser hund. Folk som skapar roadkills är rätt vältränade vad gäller innebörd av reflex. Reflex = dum ide att köra där, du kan endera hamna i ett vägräcke, en skylt, en häst eller en människa. Klart obra alltså.

Vad som också är klart obra med en liten, svart och mycket hårig hund är att allt hår är väldigt effektivt i att dölja blinkande halsband och reflexhalsband överlag. Vi har ju reflex på selarna, men dessa syns inte för all päls. Hunden syns ju för sjutton inte för all päls. Tills nu. Hurtta har ett reflextäcke som är suveränt.

Hurttas reflextäcke är dels lysgult (eller orange, eller rosa. Gillar det rosa men husse är en tråkmåns och tvärvägrar baserat på att vår hund råkar vara utrustad med testiklar. Dumt argument men för husfridens skull blev det alltså gult). Det finns andra lysgula täcken, men då trumfar Hurtta igen med att de dessutom har stor yta täckt av reflex. Och det sitter bra. Ett täcke är det enda sättet att få något som syns på hund och inte försvinner in i pälsen likt ljus i svarta hål. Och sen är det ju Hurtta. Alla vet ju att man dessutom blir märkesnörd på köpet av hunden liksom.

Så. Igår sadlades hunden med det nya, superbra reflextäcket. Och blev stel som en pinne. Såklart. En vacker dag ska jag berätta hur hund reagerar på allt som inte är halsband som ska sitta på honom, men för att göra detta inlägg lite mer koncist än om jag berättade det nu så reagerar han ofelbart med att bli förstenad.

När vi väl kom på att man kunde röra sig TROTS att man hade ett reflextäcke på sig så var det rätt okej. Tills han insåg att det var just reflexer, och kläder. Allt i ett. Han menade att han verkligen inte behövde kamma sig (där kan det råda vissa delade meningar) och att rävar inte arbetar, de har fullt upp att räva. Och bävra. Och allt annat rävar gör.

När vi kom hem kunde vi sammanfatta det med att matte är nöjd, hund syns. Hund var nöjd, hund sprang lös som en tok. Sen kom han ihåg att han burit reflexkläder och lade sig bakom gardinen.

Resultat av röntgen

Resultatet av rävens HD- och ED-röntgen i måndags har nu lagts upp på hunddata, A höfter och armbågar utan anmärkning. Yeay!

Med tanke på att rävens favoritsysselsättning är att hoppa, studsa, flyga och volta så behöver jag framöver inte ha fullt lika mycket cirkulationsorgan i halsgropen när det sker.

Tugga, tugga litet aktiveringsspel

Köpte ett aktiveringsspel till såväl hund som iller. Hund hade första skiftet med det och när godiset var uppätet så försvann inte underhållningsvärdet för det, tydligen.

Inga fler oövervakade aktiveringsspelsstunder för räv!

Mörkare tider och reflexvästar

Vi har ju tidigare nämnt att Keir har vissa åsikter gällande brukandet av reflexkläder. Man kan enkelt sammanfatta det med att folk med reflexer inte tillför samhället något positivt, de borde helt enkelt kamma sig och skaffa ett jobb!

Men nu börjar det bli höst. Var och varannan joggare har bestigit garderober och djupdykt i skrubbar och rotat fram en skrynklig reflexväst så att de kan ut och flås-snora runt utan att riskera att sluta som huvkråka.

Efter att ha sett den tredje människan i reflexkläder inom 20 minuter så stannade räven till, såg fundersam ut, tittade på mig och såg ut att säga "folk". På det där halvt uppgivna sättet där man höjer axlarna och skakar huvudet och uttalar ordet i en rejäl utandning.

Undrar vad han kommer att anse när jag kränger på honom den nya reflexvästen han fick i helgen?

Stealthmode

Detta är min hund. Som ligger på golvet. Bakom gardinen.
Det är sådant som rävar gör.

Att sedera en räv

Idag var det dagen D, d som i HD och ED. Räv skulle röntgas.

Efter att ha ratat leversnitt som veterinären erbjöd, lyssnats på hjärta och blivit allmänt klämd och klappad fick räv en spruta i låret.

Sen fick vi vänta.
Sen väntade vi lite till.
Sen kom veterinären och sade "Oj, han står ju fortfarande! Vi får vänta lite till".
Så vi väntade lite till.
Sen kom veterinären igen och sade "men vad sjutton, är han fortfarande vaken? Jaja, några minuter till då".
Så vi väntade några minuter till.
Sen kom veterinären och sade "men nu ligger han i alla fall", och då svarade jag "nja, jag sade åt honom att lägga sig", och då sprätte räv upp på alla tassar igen, dock med lite knipiga ögon. Veterinären sade "en så lugn hund borde ha somnat för länge sedan, vid det här laget sover alla hundar, vi kanske får ge en extra spruta om han inte somnar snart.."
Sen väntade vi igen.
Sen kom veterinär och konstaterade att han förvisso inte sov, men han var nog trött nog att röntgas. Räv satt då och vajade som en smörblomma i sommarbris.

Väl i vaggan vid röntgen låg räv som en säl. Kikade fortfarande lite men för trött för att bry sig om sådant som att ligga på rygg, vi sover ju ändå på rygg varje natt så det var väl väldigt bekvämt.

Hund vaknade sedan och skuttade glatt ut i receptionen och sade hejdå till veterinären. När vi kom hem så hade den vajande smörblomman nästan vissnat. Det är en mycket trött liten hund som ligger bredvid i soffan, och ser fruktansvärt bedrövad ut när han reser sig för att vinglande lägga sig i en ny ställning.

Så, nu väntar vi med spänning på resultatet och håller alla tassar för att alla leder är fit for fight.

Man vet att man...

...är i rätt sällskap när man spenderar en lördagkväll i långkalsonger efter en heldag med hundarna.

Man vet även att man antagligen inte spenderar sin lördagkväll som normalbefolkningen när följande scenario utspelar sig:

Tant S utbrister "Jag känner lukten av bajs!", varpå båda mattorna flyger ur soffan och börjar smyga(!) och viska(!!) runt i lägenheten i jakt på misstänkt bajs. Rädslan för att väsnas beror faktiskt inte på att vi är rädda att det förmodade bajset ska bli skräckslaget och springa iväg, utan på att valpSnigel ska få för sig att återvinna skiten. Tyvär har den fantastiska valpen den mindre fantstiska egenheten att den gärna förtär sina egna fekalier...

Vi hittade inget bajs, smygandet till trots. Snigeln sov. Vi sniffade till och med räv i rumpan för att vara säkra på att det var ett falsklarm.

Och på facebook svämmar det över av fest-/middags-/mysbilder. I ett annat universum än vårt helt uppenbart.

Quick uppdate

Vi kom fram, till slut. Körtiden hade blivit bra om man inte bestämt sig för att bygga om vägbygget kring E4an, igen..

Jag förstår inte riktigt hur de tänker att någon som inte har koll på stadens alla förorter ska kunna hitta någonstans. GPS är ju uteslutet ("om möjligt, gör en u-sväng / räknar om rutt"). Hade det gjort ont att skylta väderstreck eller större städer, för Solna säger mig absolut nollsju.

Så, på grund av någons retardation (min eller Stockholms trafiksituation låter jag vara osagt) så fick vi en ofrivillig sightseeing i såväl Rinkeby som Tensta innan vi trillade in i Bromma. Vi fickparkerade också. Vilket blir typ gång nr 13 sedan jag tog körkortet 2007, man måste minnas att norrlands idé av fickparkering ofta är synonym med att välja den mittersta av tre lediga parkeringsfickor utanför Ica.

Hur som haver.
Snigeln var en lattjo liten pryl! Lusen var minst lika jättekul som sist. Lus var inte helt av samma åsikt om räv, men det förstod nog aldrig han.

Snigel och hennes matte har lämnat hemmet för att jobba och nu ligger jag i soffan och blir utsatt för lika delar kullerbyttskramar som plattfiskliggande av Lushunden.

Vad gör Svarträven då?
Demolerar leksaker.
Försöker leka med Lus (går inte så bra).
Försöker peta ut ett öga på Lus (går inte heller så bra).
Försöker hitta hennes äggstockar (går om möjligt ännu sämre, de är kvar hos veterinären men han tror att om han bara letar/sniffar riiiiiktiiiigt noga så kanske hans långa nos finner dem ändå).

För fem sekunder sedan lade han sig, så nu vågar vi inte röra en fena, varken Lushund eller jag, i hopp om att räv ligger kvar om vi spelar döda.

Tutflykt

Registreingsbevis - check
Vaccinationsintyg - check
Medlemskort SKK - check

På lördag ska jag och svarträven gå BPH! Eftersom det är dåligt med sådant i vår landsände så kommer vi i morgonkväll att ta bilen ner till Stockholm. Och Tant S. Och hennes Lushund.

Keir bodde hos Tant S och Lushunden en vecka i början av sommaren. Det var kul, så han ser fram emot att träffa Lus igen. Han har däremot hört att Lus nu fått en Snigelsyster. Keir har aldrig träffat en snigel. Han har däremot träffat en padda en gång, när vi var på Gotland. Den var skitläskig. Så han skällde ut den.

Jag tror dock att han kommer tycka om valpSnigel. Jag tror även att vi inte kommer sova en sekund när vi ska ha tre hundar med släng av rabies i en tvåa.