Utvecklingssamtal

Min räv kan vara ett litet satskap, det är ingen hemlighet som får plats under badrumsmattan. Min räv med hormoner i ekvationen är inte bara ett litet satskap, han är verkligen ett halvt helvete.

Han morrgläffser och river allt ikring sig under långa perioder på kvällarna, oavsett om han är orastad eller om vi vart ute i två timmar. Han piper. Gnäller. Stressdrar i kopplet. Går knappt att få kontakt med på promenader för det sniffas, smacksmakas på luften och kissas konstant, helst allt samtidigt. Det är rätt faschinerande att det går att dra i kopplet i 85% av tiden och att man samtidigt kan stanna var femte meter(!) för att kissa. Ja, sen så ska vi ju kaxa upp oss om vi ser en hund eller någon som borde kamma sig och skaffa ett jobb. Traven får dressyrhästar att krokna i avund. Svanshållningen är värdig en stridsberedd skorpion. Ett halvt helvete som sagt.

Jag är måttligt road. Så måttligt att jag enkelt kan konstatera att såhär kan vi inte ha det, på fullaste allvar. Då kommer en av oss att förlora vettet, pälsen, cirkulationen, vad som kommer först.

Vad gör man då, när man vet att någon kommer förlora vett, päls eller cirkulation? Jo, man har utvecklingssamtal. Eller kvartssamtal. Vilket som. Sådär som man hade när man var lite och läraren uppdaterade ens förälder om hur allt gick i skolan. Om man skötte sig så fick man beröm och satt där på stolen med knäppta händer och föräldern tittade på barnet med värmande stolthet i bröstet. Om man inte skötte sig så var det en värmande vanmakt som fyllde förälderns bröstkorg, medan ungsjäveln säkerligen satt i ett hörn och målade på tapeterna. Eller tuggade på en perlagon.

Keir är den där ungsjäveln som målar på tapeten OCH tuggar på en perlagon, och golvlisten med för den delen, under tiden den förtvivlade läraren förklarar för den ännu mer förtvivlade föräldern att det är helt hopplöst. De enda framsteg som görs är att ungen ibland byter ut perlagonen mot en fredskalla.

Keir fattar nollsjuttiofem när jag försöker prata med honom om hela vettet-pälsen-cirkulationen-situationen. Jag vet att vi haft kvartssamtal om det, vilket han dementerar. Men jag förstår att han inte kan minnas det eftersom han hade fullt upp med att peta upp toalettlocket 5cm för att släppa det med en smäll och sen göra om det igen. 162 gånger på rad.

Under tiden jag skriver detta så har hunden kraffsat på tvättkorgen, bitit på badrumsmattan och tuggat sönder handtaget på toalettborsten (och dragit runt den i hela hallen, tydligen). Lägger armarna om mina knän och mummlar mitt mantra om och om igen *detgåröverdetgåröverdetgåröverdetgåröver*