Satte mig i soffan för första gången sen jag kom hem tre timmar tidigare. Hade irrat runt som en dekapiterad höna med disk, tvätt, plock och matlagning. Tar första tuggan när räv hoppar upp i soffan, och börjar hulka.
I halv panik hojtvrålar jag "GÅ NER!" men räv hoppar självklart inte ner och jag sitter självklart så långt bort att jag inte når honom för att fysiskt avlägsna räv med tillhörande, annalkande katastrof.
Med insikten att det är lönlöst men med en dåres hopp slänger jag mig likt en rugbyspelare. Självklart hinner jag inte fram i tid, och det enda jag åstadkommer är att sallad hamnade på golvet.
Så. Hund kräks på min soffa. Min svarta MANCHESTERsoffa! Good luck cleaning that. Sen galopperar han ut i hallen och spyr på min tvätthög. För självklart så kan man inte välja att spy på någon av de övriga 13 kvadratmetrarna i hallen som inte var täckta av kläder.
När jag ska plocka reda på kräka nummer två i ordningen så inser jag att den mest består av gräs. Långt gräs. Såpass mycket att jag undrar vars lunchrastaren hittade sådana betesmarker värdiga 30 nötkreatur i novembernorrland. Eller om räv utfodrades med en halv ensilagebal.
En av de största plussidorna med en svarträv är träningsbiten. Enda anledningen till att han inte kokar kaffe är som sagt att jag inte lärt honom det. (om du inte är intresserad av hundträningsfördjupning, hoppa över kommande stycke)
Det går skrämmande fort, och det generaliseras en hel del. Han är tyvärr inte jättelätt att shejpa då han väntar ut hjälper, vilket är helt mitt fel då jag helt enkelt är inkapabel till att inte ge hjälper. Vilket jag försökt köpa mig ur genom att ge mycket små hjälper, vilket inte spelar någon roll för min hund ser hjälper där knappt några finns. Så egentligen har jag målat in mig i ett hörn, där hund misstolkar mina signaler då och då. Eller egentligen så är det jag som pekar och flaxar fel i förhållande till vad jag vill, räv gör bara som jag säger. Det är väl det som är problemet, att han i en del avseenden gör exakt det jag ber om, även om jag inte själv fattar vad jag ber om. Men oftast går det rätt, bara jag hänger med, för allt ska ju gå i hundranittio också. Det säger swish så är godishögen slut, och det är bara att hoppas att jag timade något rätt över huvud taget för jag hann nämligen inte tänka en enda tanke under tiden.
För er som inte pratar hundträningsspråk: räv är rätt jävla awesome att träna med, han lär sig allt, skitfort.
Idag tränade vi för första gången på "runt" (runda matte) och "mellan" (ställ dig mellan mattes ben). Efter några förstärkningar (godisar) av positionen "mellan" så tyckte räv att det var tråkigt. Ingen action ju! Ett bra trick ska helst innehålla minst tre galloppsprång och ett hopp om han får säga sitt.
Vad gör räv då? Jo, han går iväg och erbjuder ett roligare trick. Så han slänger en leksak i en korg (ett annat trick vi tränat, "städa"). Och sen läger han sig ner på sidan och spelar död. Och om det är något räv är dålig på så är det att hålla en position, dvs stå still och vänta på belöningen. Men när man är död är man still. Still som en sill. Megasuperstill.
Jag: Men hörrdu, vad håller du på med? Keir: Jag spelar död Jag: Jag kan se det, men kom hit nu, "mellan". Keir: Jag är död. Jag: Skärp dig, kom hit. Keir: D-Ö-D-!! Jag: M-E-L-L-A-N! Keir: Jag kan inte, jag är död.
Tyvärr filmade jag inte just då, vilket hade vart rätt obetalbart. Jag försökte be honom att göra andra saker också, men han var död. Som tur var återuppstod han när han fick en godis framför snoken.
Men han är ju rätt charmig. "Död", också ett trick som lärdes in under en session, allt som allt två minuter, från början till signal. Sen ska jag inte säga att vi hade full signalkontroll då, men han kom ihåg det nästa gång vi tränade och gjorde rätt på första försöket såatte...
Jaja, kvalitén är skit, men ni ser i vart fall något svart och lurvigt som faller ner och ligger still som en sill när man säger att han blir skjuten.
Borstade svarträven igårkväll. Eller ja, jag krattade halva kragen och svansen egentligen. Idag inser jag att jag kanske inte skulle krattat fullt så mycket svans, den ser tämligen ynklig ut när man är van att den ser ut som om den skulle kunna tillhöra en ekorre. Ekorre på 10 kg. I vinterskrud.
En annan dum grej med att kratta räv är att det inte längre går att blunda för att öronen behöver dejta såväl sax som effileringssax som fintandad kam. Och även torrschampoo. Eller ett bad (det senare undviker vi dock gärna så långt som det är fysiskt möjligt av förklarliga skäl). Bakom öronen sitter nämligen superduperfin päls som av någon oförklarlig anledning lätt blir fet. Och därmed tovig.
Nåväl. Matte är fortfarande hemma med magsjuka. Hund likaså. Så vi har väl tid att ta fram saxar och gå bananer. Eller så kan vi öva oss lite till i ignorerandets ädla konst.
Först trodde vi att matten slarvat bort gummiploppen, vid närmare inspektion fann vi tandmärken.
Visst, visst. Jag behöver ett nytt för mottagningen är lite halvkass vilket gör att man måste ha telefon nära, helst i bhn. Men ändå. Jag hade lätt klarat mig några månader till. Jag hade tänkt klara mig några månader till. Om det inte vore för rävjävel. Igen.
På morgonpromenaden. Byggnadsställning vid hus, man fixar smågrejer och förbereder arbetet.
Keir: Det är någon där...! (fäller upp svansen i beredskapsläge) Matte: Mmm, tänka sig hörrudu... Keir: Det ÄR någon där! (hoppstudsar och morrar nerifrån frambenen) Matte: Jag ser det, han får dessutom vara där Keir: DET ÄR NÅGON DÄR! (slänger iväg ett varningsskall) Matte: Mupphund, ge dig , det är en snick.... Keir: Kamma dig! Skaffa ett j.... (morr, hopp, skäll) Matte: Men för i helvete skabbräv, snickare ÄR för fan ett jobb!
Den lilla valpen luktade, eh, valp? Efter det luktade själva räven ingenting. Han luktade som det gjorde hemma, emellanåt luktade han parfym för att man gosat på honom. Värst var väl när han kramades med någon tant, den parfymen kunde ju sitta i rätt länge.. Hund luktade han bara om jag glömt bort att tvätta en filt eller så under en tidsperiod som motsvarar 15 generationer möss ungefär.
Tills nu. I samband med att räv gick och skaffade testosteron och grejer så började han lukta snusk. Riktigt snusk. Så han badades. Luktade gott i typ ett dygn, och nu luktar han.. Ja, det är väl bara att erkänna det. Han luktar hund. Inte sådär jättemycket, men man kan inte undgå att känna doften om man borrar ner snoken i pälsmattan, eller om han planterar sin lurviga rumpa på ens bröstkorg i soffan.
Räv åt toaborste, matte köpte ny, matte drabbades av mental retardation och ställde den nya där den gamla stått, räv åt nya toaborsten till frukost, slut.
