Mig veterligen är han inte lobotomerad (nåväl, testosteronlobotomi kanske är något de kan drabbas av?), han borde inte heller vara understimulerad med tanke på att han varje dag får fysisk motion och vi tränar minst något litet pass varje dag. Och stereotypa beteenden har han inte utvecklat så sant som jag är etolog *host*
Men. Vi har ju en aktivitetsnivå som är... något högre. Skulle man väl kunna säga. Jag valde förvisso en sheltie som inte skulle vara fullt så mycket soffpotatis som en del kanske kan vara. Han har varit awesome på passivitet inomhus men med testosteronet så har det liksom gått över lite. Kan man väl säga.
Jag vet inte om jag ska skratta eller slita mitt hår när det här sker flera gånger om dagen. Så jag skakar på huvudet. Och skrattar en hel del med.
Man kan ju inte ha tråkigt med en hund som, bokstavligt talat, sparkar bakut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar