måndag 23 september 2013

Doftdiskriminering eller "vart fan är instruktionsboken till nosen?!"

Hund är smått överaktiv nuförtiden. Häromdagen var vi ute. I skog, i samhälle. Vi körde uppletanden, allmän träning, ja matten sprang till och med en bit (vilket inte hänt sedan gymnasietiden, och den kändes för stunden väldans avlägsen). 2,5 timme senare kommer vi hem. Hund vilar i 20 min. Sen piper den.

Igår pep den med. Doftdiskriminering föreslogs av min vän och bollplank. Något vi funderat på tidigare men jag har inte riktigt fått fingrarna ur. Sagt och gjort.

Två små fat, ett med vaniljsocker, ett med grillkrydda. Tanken är att hund ska fatta att vanilj är bra skit. Vanilj var bra skit, så till den milda grad att hund åt upp det. Grillkrydda var däremot inte gott. Vi gav väl upp där och min förhoppning var att hund gillade vanilj.

Ikväll så tog jag det nu tomma vaniljfatet, som fortfarande luktade som en halv sockerkaka, och ett identiskt men nydiskat fat. Tanken var att utesluta visuell diskriminering.

Man kan väl säga som så att ett signifikanstest skulle inte vara upplyftande. Hund ville lika gärna slå, peta, äta, putta på det rena fatet som vaniljfatet. Hela passet igenom.

Jag har ju länge misstänkt att hunden inte läst instruktionsboken till sin nos. Eller så har han köpt den på IKEA och tappat bort specialverktyget och hörnmuttrarna. Eller båda.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar