Hund åt ju upp mattes headset. Vilket var rätt onödigt. Men matte köpte ett nytt. Jättebra, jättefint, vitt och matte var jättenöjd. I en vecka. Sen åt hund upp det nya headsetet.
Eftersom han förra gången mest åt upp gummipluppen (vilket inte demolerade headsetet helt egentligen) så tog han i lite mer den här gången och åt inte bara upp gummipluppen, utan bet även lös själva högtalaren. Medelst skruvmejsel (!) och tändare (!!) har husse dock lyckats peta ihop det tillräckligt för att vi skulle kunna kränga på en annan modifierad gummiplupp och då går det att använda hjälpligt tills nytt kan inköpas.
Själv är jag väl av åsikten att jag inte kan leva utan ett headset, men att jag inte kan köpa mer än ett i månaden. Budget och sånt liksom.
När jag såg dådet blev jag faktiskt arg på hund. Inte fullt så mycket för att det var mitt headset. Inte heller fullt så mycket för att jag hunnit äga det i en vecka. Men det är liksom droppen. Hundjäkeln är ju värre än en trädgårdsflismaskin på speed.
This is why I can't have nice things!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar