om skator och att besvära medmänniskor

På promenad för ett tag sen drog hund iväg som en avlöning, och fick något tuppjuck uppepå en sten.

Det framkom efter ett tag att det var en exeptionellt kaxig skata som bara ska ha. Högst upp i ett träd.

Den sket högaktningsfullt i skåpmongot på stenen. Skåpmongot sket lika högaktningsfullt i att matte ville få stopp på oljudet, alternativt få med sig hunden därifrån.

Förbipasserande såg frågande ut. Matte log ansträngt och mumlade något om skåpmongon och dåliga dejter med skator. Förbipasserande såg besvärade ut. Matte log ännu mer ansträngt. Skåpmongot bestämde sig för att skatan hade fått sitt och kom studsande med svansen i topp och förväntade sig att få godis.

Skaffa hund, they said. It will be fun, they said.

Hund och exeptionellt kaxig skata

Risk & säkerhetsanalytikern

 Låt mig presentera anledning till att vi kan  sova tryggt om natten: Keir, the great slayer of soptunnor and reflexvästar, protector from drällande människor who really needs to kamma sig and skaffa ett jobb.

Det begicks otukt (gammal man med käpp) på gatan (alltså, inte vår, den längre bort). Det hela var väldigt suspekt (ja, alltså, han bara stod där och drällde, säkert okammad också) vilket enligt en snabb risk & säkerhetsanalys, med en sannolikhet lika hög som nämnda analytikers tankar om sig själv, måste betyda att illdåd planeras. Det var även högst troligt att den illdådande gynnaren inte hade ett jobb heller (pension är ingen ursäkt, det ska ni ha klart för er!). 

Så, Keir gick all batdog på situationen. Han morrade och boffade ett par gånger från sin sniperposition på köksbordet. Situationen var spänd, mycket spänd, lite Kuba-krisen-spänd faktiskt. Men illdådaren fegade ut, och klev in i en bil som anlände passande nog och de lämnade kvarteret.

Tänk vilka otäckheter vår luddige försäkringskassehandläggare och tillika säkerhetsanalytiker avstyr. 

To protect and serve. 

Batdog

Att sy med en hund

Att sy med iller var ett projekt. Minst sagt. Därför hade jag någon naiv tanke om att det skulle gå smärtfritt med hund.

Ja, om man inte har en hund som vuxit upp med illrar då förstås.

Det var inte alls samma tunnelanläggande, grävande, släpande och rullande. Men en lång snok och en hårig rumpa mitt på tyget utgjorde fortfarande ett hinder. 

Å andra sidan får man väl se det som en seger i sammanhanget.

Resultat blev dock godkänt.

Frostpromenad

Matte har råkat gått och köpa en ny kamera, och hund får i vanlig ordning stå modell, även om solen var påväg ner. I vanlig ordning så blev det fler bilder på en luddig, suddig hundrumpa, men dessa ska vi bespara samtliga från..

Räven raskar över isen (pun intended)

Någon som är sugen på ett Nikon D5000 kamerahus btw? Jag har ett liggandes.

God Jul

Dan' före dopparedan' åkte matte och hund upp och hem till Norrland. Det tog jättelång tid, mest för att matte skulle stanna och nödhandla i Örebro, där det var så mycket folk att matten ville hänga sig i en telefonkiosk.

Som tur var försvann telefonkioskerna för ett bra tag sen så vi fortsatte uppöver. Tills vi kom till Mora, där vi provade hundtäcken vilket ledde till att hunden ville hänga sig i en telefonkiosk. Det fanns inga sådana i Mora heller, så till slut landade vi i Sveg hos rävens mormor, moster och morbror. Och Catlahunden förstås.

Från oss alla (läs: två mongon framför en julgran med tillhörande människor), till er alla, en riktigt god jul!

Backa i trapp aka generaliseringsgeniet at work

Andra försöket att backa i trapp. Joråsåatteh...  

För att jag har den häftigaste lilla generaliserande hunden på den här sidan av polcirkeln.

Barnfri söndag

Fick ett meddelande från min grannkollegavän i morse, då grannkollegavännsbarnet undrade om inte hunden kunde komma över och leka idag.

Packade lite mat och tuggben och skickade iväg honom. Nån timme senare får jag bilduppdateringen. Låt mig presentera räv iförd kofta, giraffdiadem och stetoskop.

Ni som inte känner räv vet inte hur han reagerar när man försöker klä på honom något som inte är ett halsband. Han blir stel. Som en vandrande pinne som dött och torkat för tre år sedan. Blotta åsynen av hans reflexväst eller täcke får honom att pipa iväg och hävda att han är mitt uppe i en intensiv diskussion med dammråttorna under sängen.

Jag kan därför ana att han kommer kräva kompensation av episka mått för denna kränkning av hans personlighet. Men jag kommer hävda att det är så värt. Och att han är sjukt väluppfostrad som låter en 3,5 åring kränga på honom något som i hans värld är likställt med en slaktmask.