Oh, the humor..

Pälsboll

Borstade svarträven igårkväll. Eller ja, jag krattade halva kragen och svansen egentligen. Idag inser jag att jag kanske inte skulle krattat fullt så mycket svans, den ser tämligen ynklig ut när man är van att den ser ut som om den skulle kunna tillhöra en ekorre. Ekorre på 10 kg. I vinterskrud. 

En annan dum grej med att kratta räv är att det inte längre går att blunda för att öronen behöver dejta såväl sax som effileringssax som fintandad kam. Och även torrschampoo. Eller ett bad (det senare undviker vi dock gärna så långt som det är fysiskt möjligt av förklarliga skäl). Bakom öronen sitter nämligen superduperfin päls som av någon oförklarlig anledning lätt blir fet. Och därmed tovig.

Nåväl. Matte är fortfarande hemma med magsjuka. Hund likaså. Så vi har väl tid att ta fram saxar och gå bananer. Eller så kan vi öva oss lite till i ignorerandets ädla konst.

Tugga, tugga litet headset

Först trodde vi att matten slarvat bort gummiploppen, vid närmare inspektion fann vi tandmärken.

Visst, visst. Jag behöver ett nytt för mottagningen är lite halvkass vilket gör att man måste ha telefon nära, helst i bhn. Men ändå. Jag hade lätt klarat mig några månader till. Jag hade tänkt klara mig några månader till. Om det inte vore för rävjävel. Igen.

Så kan det gå, snickarjävel

På morgonpromenaden. Byggnadsställning vid hus, man fixar smågrejer och förbereder arbetet.

Keir: Det är någon där...! (fäller upp svansen i beredskapsläge)
Matte: Mmm, tänka sig hörrudu...
Keir: Det ÄR någon där! (hoppstudsar och morrar nerifrån frambenen)
Matte: Jag ser det, han får dessutom vara där
Keir: DET ÄR NÅGON DÄR! (slänger iväg ett varningsskall)
Matte: Mupphund, ge dig , det är en snick....
Keir: Kamma dig! Skaffa ett j.... (morr, hopp, skäll)
Matte: Men för i helvete skabbräv, snickare ÄR för fan ett jobb!

Texts from my dog

Det glädjer mig att det finns fler som antropomorfiserar skiten ur sin hund (på ett humoristiskt sätt) och publicerar det i sociala medier.

Texts from my dog

Kolla här, hur man man inte gilla't?

Det luktar hund..

Jag tycker inte om hundlukt. Hund luktar i allmänhet mest bara snuskigt. Sen finns det ju olika nivåer av snusk, men aldrig annat än snusk.

Jag har vart såhär glad för hur min hund har luktat:

I----------------------------------------------------------------------------I 

(typ asglad alltså).

Den lilla valpen luktade, eh, valp? Efter det luktade själva räven ingenting. Han luktade som det gjorde hemma, emellanåt luktade han parfym för att man gosat på honom. Värst var väl när han kramades med någon tant, den parfymen kunde ju sitta i rätt länge.. Hund luktade han bara om jag glömt bort att tvätta en filt eller så under en tidsperiod som motsvarar 15 generationer möss ungefär.

Tills nu. I samband med att räv gick och skaffade testosteron och grejer så började han lukta snusk. Riktigt snusk. Så han badades. Luktade gott i typ ett dygn, och nu luktar han.. Ja, det är väl bara att erkänna det. Han luktar hund. Inte sådär jättemycket, men man kan inte undgå att känna doften om man borrar ner snoken i pälsmattan, eller om han planterar sin lurviga rumpa på ens bröstkorg i soffan.

Får god lust att bara vråla FUCK YOU HORMONER!

Det var bättre förr, det var verkligen det.

Tugga, tugga toaborste

Räv åt toaborste, matte köpte ny, matte drabbades av mental retardation och ställde den nya där den gamla stått, räv åt nya toaborsten till frukost, slut.