Ash är inte alls samma hund som Keir. Tvärtom är han ungefär så långt från Keir man kan komma i de flesta avseenden. Som träning.
Med Keir går allt i ultrarapid. Även med en klicker är det svårt att hinna med, och inlärningshastigheten är skrämmande. Ash, not so much..
Jag har försökt men inte kommit långt alls med hans träning. Vi pratar helt enkelt inte samma språk. Mitt sätt att lära ut är inte naturligt för honom som det var för Keir. Vilket gör att jag har en hund som är över halvåret som kan sitt, ligg och.. Ja. Han kan stanna också. Om det är mat involverat.
Igår körde vi 101 saker med en låda bara för att fördriva lite tid. Klicker fattar han definitivt, men när han inte tycker sig få resultat så lägger han sig och glor på mig. En staringcontest som inte går att vinna. Men så bjöd han ett beteende av en slump, han bugade och jag klickade. Sen gjorde han om det. Och igen. Och sen lade vi signal på det. Och idag, efter två pass igår, så bugar valpen när man ber honom om det.
Jag är så amazed att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Han är lite som ett tåg - det tar lång tid att få igång det hela men har det väl kommit i rullning rör det på sig.
Det är inte inkallning. Det är inte fotgående eller ens gå-fint-i-koppel. Det är inte något man någonsin har nytta av (mer än om man ska stiga upp i sadeln som jag snart måste införskaffa om han inte slutar växa förstås), men det är något han lärt sig och han är fantastisk!
Bugande Ash
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar